Den här bloggen är nu avslutad. En stund till kommer du kunna läsa och kommentera gamla inlägg. Tack för att du tittar in! ♡

onsdag 24 augusti 2011

Sovning - hur svårt ska det vara?

Vissa småbarnsföräldrar verkar ha sån förbaskad tur. Eller ska man kalla det skicklighet? Att barnen bara sover. Och accepterar att bara bli nerlagd. Eller att någon annan skriker. Eller stör. Det rör inte vissa barn i ryggen. Grattis, om det är så för dig!

Med vårt första barn så gick det faktiskt väldigt bra, får jag säga. Vi var konsekventa och han var väldigt lättmedgörlig. Med det andra däremot. Ja, vad ska man säga. Jag trodde verkligen att barn nummer två skulle bli skrik-tålig. Kunna hänga med och sova överallt. Inte störas av resten av familjen. De blir ju så illa tvungna, tänkte jag. Men icke.

Fabian har varit en utmaning, får jag säga. Väcks lätt på dagen och vill bara amma på natten. När man då är lagom trött på dagen och ska försöka sova när han sover, ja då vaknar han såklart. Detta tär otroligt, ska ni veta. Det jag helst vill av allt i hela världen (förutom att vi är friska såklart) är att få sova en hel natt. Det är min största dröm. Men det känns avlägset.

Tänk vad gött att vara pappan i familjen. 'Nej, han måste ju ammas, så vad kan jag göra. Det är ju från dig han får mat. Jag kan lika gärna sova.' Enda chansen att jag vill ha ett barn till är om jag får vara pappa.

4 kommentarer:

  1. Åh vad jag känner igen mig i det här inlägget!
    Precis så har vi med haft det i vår familj.
    Isac vår första son har alltid sovit jättebra, dag som natt. Men Filip, vår andra son är det totalt tvärtom med. Man får vara nöjd om han sover 20 min åt gången på dagarna. Och jag är nog upp i snitt 10 ggr minst varje natt till honom.
    Jag brukar säga till min sambo precis det du skrivit, min största dröm är att få sova en hel natt! :D Tids nog kommer den nog för oss båda, om inte annat när dom blir tonåringar. :-)

    SvaraRadera
  2. Mycket bra skrivet vännen! Det jag saknade allra mest den första tiden var att få sova en hel natt... Och nu när Filip sover hela nätterna så minns jag knappt hur det var när man inte sov.. Kram på er

    SvaraRadera
  3. Till Jannike
    Vad roligt att vi har det så lika. Känns ibland som om man är själv om något när det är jobbigt! Vi får hoppas på bättring, och den som väntar på något gott.... ;)

    SvaraRadera
  4. Till Marie
    Tack, vad snäll du är! Det är konstigt hur snabbt man kan glömma... men när man är mitt uppe i det kan det kännas så långt bort att få sova... Hoppas allt går bra i nya staden! Tänker på er och hoppas vi hinner ses snart! Kram kram

    SvaraRadera

Tack för att du tittar in! Du får gärna kommentera mina texter, då blir jag väldigt glad! (Har du inget blogg-konto så välj att kommentera som Anonymt och klicka på Publicera.)