Igår var en sådan dag som man helst bara vill krypa ner i sängen igen. Dra täcket över huvudet och somna om. Jag låg efter med sömnen redan, efter en usel natt innan. Och jag ligger ju normalt inte på plus på sovningen ändå. Men det blev en till extrem natt. Antagligen pga att Fabian fick en till tand. Han vaknade ett antal gånger. När han sen vaknar kvart i fem, och det känns som om jag sovit en kvart, så blir jag bara SÅ trött.
Och ibland orkar man inte. Tröttheten är så konstant, den tränger igenom hela kroppen. Den skriker bara nej, nej, nej, det här är fel!
Men som förälder så går det ju inte. Att dra täcket över huvudet, alltså. Det är bara att kämpa på. Och det blir bättre. I natt fick jag sova bättre och känner mig nu som en ny människa. Trots att jag var vaken med Fabian en timme i natt.
För när man är trött så är tålamodet ungefär lika lite som snön på marken. Och tro mig, här ligger det inte mycket snö.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för att du tittar in! Du får gärna kommentera mina texter, då blir jag väldigt glad! (Har du inget blogg-konto så välj att kommentera som Anonymt och klicka på Publicera.)