Den här bloggen är nu avslutad. En stund till kommer du kunna läsa och kommentera gamla inlägg. Tack för att du tittar in! ♡

söndag 29 januari 2012

Längtan efter att få en dotter

Ojdå, nu kanske jag är inne och touchar på tabubelagt område, men sånt är livet. För får man egentligen säga så? Att det vore mysigt med en dotter? Är det inte att förringa det man har?

Jag tycker man måste få säga så. Och känna så. För självklart skulle jag för allt i världen inte vara utan mina två söner. Inte en chans. Men att få barn av båda könen tror jag ändå kan vara någon slags inbyggd önskan hos alla. Detta gäller säkert även för de som bara får flickor. Eller de som inte kan få barn alls.

Just nu omger jag mig med många härliga människor som har två söner. Jag vet inte varför det är sådan pojk-boom, men så verkar vara fallet hos oss. Och när man börjar diskutera så verkar detta vara en ganska delad önskan.

Direkt när vi gjort ultraljud och vi såg att det var en pojke (det som blev vår andra son) så sa min man till mig:
- Åh, nu vill du ha tre barn va?! 
Och visst, det har jag ofta sagt att jag vill ha. Men inte efter att vi fått Fabian. Då kändes det plötsligt inte lika självklart att få ett till barn. För lite av en själv försvinner också samtidigt. Svårt att beskriva det där. Men på något sätt så är det nog ändå så. Prioriteringarna förändras och man måste ge upp lite mer av sitt eget liv. Det blir istället något nytt, gemensamt familjeliv. Och med det menar jag inte att det är något fel med familjeliv. Jag älskar det, tro mig. Men individen Maja blir nu mer en mamma.

Så ja, att skaffa tre barn skulle ju innebära att man får vänta ytterligare några år med att få sova ordentligt! Och med en bebis så kan man inte resa så mycket. Det blir svårare att få barnvakt, eftersom det inte är lika lätt att se efter tre barn som två. Och hur blir det då med egen tid? Skulle det ens kunna existera? Och så skulle vi nog bli tvungna att flytta. Eller bygga ut. Och skaffa större bil.

Så nä, det lutar nog åt att det inte blir några fler. Men bara för att jag tänker på det viset så är det nu tre stycken små söta flick-bebisar som jag har fått snusa på de senaste veckorna.

När jag messade den här bilden till min man så sa han senare till mig i telefon, med desperat röst:
- Jaha, vill du ha en till nu? 

Nja, är väl kanske svaret. Det är inte utan att man blir sugen. För de är ju så goa! På bilden är det sötaste Märta. Och idag träffade jag både Wilma och Alice. Farligt detta.

Men jag diskuterade med några andra mammor häromdagen. Och de sa att det är väldigt svårt för en tjej att säga att hon inte ska ha några fler barn. Även fast man blivit "för gammal" för att ha fler barn, så är det liksom emot ens natur att säga att det inte blir några fler. Det tar emot på något sätt.

Så det är väl lika bra att inse att man inte behöver säga ja eller nej. Det är ju inget som man behöver bestämma nu. Och även fast det kan vara väldigt jobbigt med ett barn så är det ju också helt underbart. Men på något sätt så måste man ju orka med det man har. Sig själv. Min älskade man. Och mina underbara barn.

2 kommentarer:

  1. Åh jag gillar din blogg! Så ärligt och bra. Jag önskade mig en av varje men såhär i efterhand känner jag att de kanske varit enklare med två av samma i början. De hade kanske haft mer utbyte av varandra? Jag vet inte! Nu väntar vi nummer tre och nu spelar det absolut ingen roll. Ska bli spännande att se vad som kommer ut :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack så mycket, Frida!
      Så underbart med en nummer tre! Huvudsaken är att alla är friska - egentligen! Men jag tror att många ändå drömmer.. Önskar dig en skön måndag, Kram Maja

      Radera

Tack för att du tittar in! Du får gärna kommentera mina texter, då blir jag väldigt glad! (Har du inget blogg-konto så välj att kommentera som Anonymt och klicka på Publicera.)