Den här bloggen är nu avslutad. En stund till kommer du kunna läsa och kommentera gamla inlägg. Tack för att du tittar in! ♡

fredag 20 april 2012

Jävla unge

Ibland kan ens barn vara väldigt billiga. Som idag, när vi storhandlade på Maxi. Fabian satt beskedligt i kundvagnen hela tiden. För när det gäller jävulskap så är det storebrorsan som tar ledningen. Än så länge. Anton ville ut ur vagnen och gå istället. Och det fick han ju. Det blir ju mycket mer plats för varor då. Men på något sätt så spårade det hela ur. Jag vet inte riktigt när det började.

Anton bara gnällde. Om att han inte fick trycka på självscannern tillräckligt ofta. Och att han ville köpa vissa saker, som han inte fick. Om att jag var dum. Han försökte krypa in i hyllorna där det var lite varor. Han skrek åt mig. Och sprang iväg. Vägrade lyssna. Jag fick höja rösten flera gånger. Kanske inte det charmigaste. Vi var ju inte direkt ensamma, en fredagseftermiddag. Det började bli rätt jobbigt och pinsamt. 

Sedan vägrade han sätta på sig jackan när vi skulle gå ut. Grät och fäktades. En dam frågade honom om han tappat bort sina föräldrar: -Nej då jag står här, fick jag förklara. Då började det nästan bli komiskt. Folk tittade och jag log, som om: -Ja, vad ska man göra med barnen, egentligen. 

Men när han la sig ner på marken och rullade runt, skrikandes, precis innanför utgången, framför fullt med folk som ville ut med sina fulla vagnar, med sin nya jacka, ungefär då började jag bli förbannad. Måttet var liksom rågat. Jag fick bära honom ut ur affären, skrikandes, sparkandes. Med Fabian i vagnen som var full av varor. 

Och jo, han brukar för det mesta vara en väldigt snäll pojke. Men inte i fredagsruschen på Bergvik Köpcentrum. Vilken härlig start på vårt fredagsmys. Ungj-el.


PS. Jag har fått uppfattningen att jag var väldigt snäll och medgörlig som barn. Funderar på om man kanske skulle kollat upp faderns barndom innan man släppte till? DS.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Tack för att du tittar in! Du får gärna kommentera mina texter, då blir jag väldigt glad! (Har du inget blogg-konto så välj att kommentera som Anonymt och klicka på Publicera.)