Den här bloggen är nu avslutad. En stund till kommer du kunna läsa och kommentera gamla inlägg. Tack för att du tittar in! ♡

torsdag 31 maj 2012

När barnen slutar äta

Nu har vi haft en jobbig period som familj. Och föräldrar. Magsjuka, stavas det. Det började på fredagen för två veckor sen. Fabian kräktes ordentligt två gånger. Efter den incidenten slutade i princip båda barnen att äta. Ingen mer kräks. Eller ont i magen vad det verkade. Men ändå fanns där ingen aptit. Vi försökte med allt möjligt. Glass, nyponsoppa, korv, banan. Anton sa att han var hungrig. Men så fort vi dukat upp och han skulle börja äta så sköt han tallriken ifrån sig och sa att han inte var hungrig. Välling funkade fortfarande hyfsat. Men det började ändå bli lite läskigt, när det gått en vecka.

Sedan fick jag magsjuka. Härliga tider.

Blä.
Men så. På Mors dags morgon. Plötsligt händer det. Det var som om båda barnen hade kommit överens om att de nu skulle börja äta igen. För de bara vräkte i sig frukosten. Jag satt bara och såg på, med en tår i ögonvrån. Världens bästa Mors dags-present! Någonsin! Att se sina barn äta igen. Underbar känsla.

När de senare på dagen sprang omkring nakna i trädgården som två små benrangel så kände jag verkligen kärlek i mitt hjärta. Mina älskade barn. Som äntligen är friska.

Ja, sen fick ju då min man också magsjuka, när vi trodde det var över. Och sedan gnällde Anton på bubblig mage. Och nu har han diarré. När ska detta sluta? Hur många vab-dagar och sjuk-dagar ska man behöva ta?

Men båda barnen äter och jag är fortfarande överlycklig för det.

Och min pappas operation verkar har gått bra. Och min syster har kommit hem från ett halvår i Indien. Och min man är frisk. Och barnen äter. (Jag vet, jag är lite tjatig.) När det börjar bli jobbigt märker man så lätt vad som betyder mest. Familjen och att man får vara frisk.

Anton kunde helt plötsligt få slut på energi. Lägga sig ner och skrika.
Och berätta för oss att nu hade han minsann slut på energi. Nähä?

Fabian är en liten solstråle mest hela tiden. Här njuter han av glass, som är en av favoriterna.

torsdag 17 maj 2012

Pengar som inte växer på träd

Det är ingen lätt match att försörja sin familj. Jo alltså, min man tjänar också pengar. Men om man lägger ihop vad man får ut när man är f-ledig så är det bra många tusenlappar mindre man får i månaden än om båda jobbar. Men egentligen har man ju inte mindre utgifter.

Det är väldigt lätt att leva kvar i samma livsstil har jag märkt. För lite saker vill man ju trots allt unna sig när man är hemma. Och så förändras ju kroppen hela tiden så att man behöver byta lite av sin garderob. Då tänker jag på graviditetens olika stadier av tjockhet, efter förlossningen behöver man amningsanpassade kläder, efter avslutad amning blev jag smal på hela kroppen (och då menar jag hela, inte många kurvor kvar där inte), sedan går man ofta upp i vikt igen när man börjar leva som vanligt (bär kanske sitt barn lite mindre, går färre promenader, börjar jobba, äter mer onyttigt) och även när man börjar med preventivmedel brukar man kunna gå upp i vikt.

 Ja, vid alla dessa tider kan nya kläder behövas. Och barnet behöver ju blöjor, som inte är gratis. Ja nu skulle jag ju lätt kunna räkna upp en hel drös med saker som kostar när man har barn (bilstol, matstol, barnvagn, kläder), men det orkar jag nog inte. Blir ju sjukt mycket, kan jag bara konstatera.

Är helt enkelt glad att jag åtminstone börjat jobba 80% och min man 100%, så lönen som kommer snart är efterlängtad och räcker förhoppningsvis längre. Det är ju faktiskt extremt tråkigt att behöva vända på alla kronor och alltid behöva kolla sitt konto innan man handlar mat. Räcker det till den här veckan också?

Att leka i skogen är dock helt gratis! Tur är väl det.




Förresten så har ni snart tittat på min blogg 5 000 gånger. Tack alla som läst och läser! Känns skönt att man inte är ensam här i världen. 

måndag 14 maj 2012

Vem ska vabba?

När barnen börjar på dagis och skola och vi vuxna jobbar, så inträffar det, mer eller mindre ofta, att man måste börja vabba. Det betyder alltså Vård Av Barn, för den som inte visste det. För det händer ju att barn blir sjuka.

Innan jag fick barn förstod jag nog inte riktigt omfattningen av detta. Men små barn visade sig vara riktiga smittohärdar. Snoriga, rinnande näsor verkar vara mer undantag än regel. Visst visst, det kan man ju se redan innan man får barn.

Men att det sedan skulle betyda att man med väldigt kort framförhållning behöver vara hemma med sitt barn istället för att åka till jobbet var i alla fall inget som jag tänkte på innan jag fick barn. För jo, de kan ju bli sjuka på natten. Och hur viktigt mitt möte än är så kan jag ju inte lämna barnet själv hemma. 


Och hur bestämmer man vems jobb som är viktigast? Vems arbetsuppgifter som absolut måste bli gjorda just den dagen som man behöver vabba? För någon måste ju vara hemma. Mamman eller pappan?

Då är det skönt med en förstående arbetsgivare. Där det är legitimt att vara hemma med sina barn när de är sjuka. För tro mig, de kommer bli sjuka. Det är inte en fråga om, utan snarare när. Det är sådant som man upptäcker när man blir förälder.