Den här bloggen är nu avslutad. En stund till kommer du kunna läsa och kommentera gamla inlägg. Tack för att du tittar in! ♡

torsdag 1 november 2012

Charmkurs kanske?

Har ni någon gång känt er som ett problem? Som något jobbigt som bara stör. Visst visst, ibland kan det vara berättigat. Men ringer man för att man har ett, som man själv uppfattar det, problem, så borde det ju åtminstone tas på någotsånär allvar.

Jag syftar för tillfället på läkare. Ibland tycker jag att de borde gå en charmkurs. Ska det bara vara så svårt att vara trevlig och tillmötesgående. Jag ringer ju inte och är orolig för mitt barn bara för att bli uppläxad av någon som vet bättre. Någon som vet att "DET DÄR ÄR FAKTISKT INGET ATT OROA SIG FÖR". Men tyvärr känns det så ibland.

När mina barn eller jag är sjuka, så är det det jag fasar mest för. Att ringa till sjukvården. Låter ju helt knäppt. Det borde ju vara att jag är orolig för att de ska må dåligt, vara sjuka länge, att jag inte ska kunna ta ledigt från jobbet, eller nåt annat normalt som man kan oroa sig för. Men oftast är det alltså det där samtalet.

- Svårt att hinna med telefontiden. Ibland kanske läkaren bara har telefontid två timmar i veckan (vid olika korta tillfällen som är omöjliga att passa).
- Svårt att komma fram på telefontiden. Det är ju oftast lång telefonkö.
Vi har en familjeläkare som vi alltid ska vända oss till. Henne har jag dock aldrig träffat. Hon har aldrig haft någon tid för oss utan hänvisat till någon annan läkare. Men hon låter som en riktig ragata på rösten. (Sorry, jag vet att jag har massa förutfattade meningar här, men det är säkert.)
"Nej det där är då inget farligt. Är det ditt första barn?"
"Nej, mitt andra barn."
"Okej." (Lite snällare på tonen. Jag antar att man är mer nojig med sitt första barn. Då vet man ju inte hur det är. Verkar som om de tar förälderns oro med en lite större nypa salt om det är första barnet. Orättvist tycker jag.) "Men det är nog ingen fara ser du. Har han inte så hög feber så får du avvakta. Så kan du ringa mig igen om det blir värre."
Jag funderar på hur jag ska kunna ringa igen när hon bara har telefontid en yttepytteliten kort stund.

Om vi väl får en tid och vi har tagit oss till vårdcentralen, suttit och väntat på vår tur att få anmäla oss i receptionen, suttit i väntrummet och väntat på doktorn och blivit undersökta, så får vi ju oftast ett bra bemötande. Men det är nog just den där bedömningen på telefon som jag inte gillar. Jag hade väl för f-n inte ringt om jag inte trodde att det var något.

I morse när jag ringde till vårdcentralen så fick jag stå i telefonkö i ungefär 5 minuter. Helt överkomligt. Men när jag kopplades fram som första samtal så meddelade en telefonsvarare att jag hade ringt på ett nummer som inte användes för inkommande samtal. Det hänvisades istället till ett telefonnummer SOM VAR SAMMA SOM JAG JUST RINGT TILL. Hur är det möjligt? Okej, kanske inte läkarens fel. Men systemets.

Sen blev jag uppringd av en trevlig sköterska som sa att nej, det är nog inte streptokocker när han har hosta. Då brukar man bara ha ont i halsen och feber. Och ha väldigt svårt att svälja. Avvakta, avvakta.

Så det är bara att fortsätta i vabbandets värld. Fjärde dagen den här veckan. Och imorgon är jag som vanligt föräldraledig. Effektiv vecka detta blev. Med lite flyt så blir väl Fabian sjuk lagom till måndag. Men jag ska inte klaga. Det kunde vara betydligt värre. Och i helgen ska jag åka till min bror i Dalarna för festligheter. Som jag har längtat.

Vill förresten förtydliga att jag är väldigt glad för den svenska vården. (Även om det inte låter så för tillfället.) När man väl behöver den så finns den ju oftast där. Men vissa borde gå en charmkurs. Det är faktiskt inte bara kunnig om kroppen man ska vara. Jag tycker att bemötande borde vara obligatoriskt i läkarutbildningen.

Nu ska jag mysa lite mer med barnen.







1 kommentar:

  1. Byt vårdcentral, det är det hälsovalet syftar till!! Att du får välja!!
    Det är viktigt att kunna nå oss i vården och då får vårdcentraler hitta ett system som passar!

    SvaraRadera

Tack för att du tittar in! Du får gärna kommentera mina texter, då blir jag väldigt glad! (Har du inget blogg-konto så välj att kommentera som Anonymt och klicka på Publicera.)