Nej se det snöar, nej se det snöar, det var väl roligt, hurra!

Underbara härliga vinter! Nu är vintern när den är som bäst tycker jag. Mycket härlig, vit snö. Barnen älskar det. Att gå ut är ju ett nöje och så blir det mycket ljusare överallt. Igår åkte vi pulka och hade snö(bolls)krig, jag och barnen. Och min man, mina föräldrar och min syster. Helt normalt att alla är med, tycker jag. Och roligt! Och när man kommer in så är man sådär alldeles härligt röd om kinderna.

Idag byggde vi en snögubbe. Äntligen kramsnö! Anton kunde dock inte hålla sig, utan han kraschade snögubben när den väl var kvar. Till hans mammas stora förtret. Hallå, jag hade faktiskt ansträngt mig!

Nu håller vi tummarna att detta får ligga kvar en stund!

För mig är det dock ofattbart att snön alltid ska komma som en överraskning. Oj, blev det snö i år igen. Jaha, kommer bussen sent, hur kan det komma sig? Är det inte plogat här ännu, hur skaaa jag då kunna gå med barnvagn till affären? Men vi bor ju i Sverige! Och bor man inte i södra Sverige SÅ KOMMER DET SNÖ VARJE ÅR! Var glad istället, anpassa farten om du måste köra bil, räkna med sena bussar och tåg (men inte helt inställda, vad sysslar sj med?), de som plogar vägarna gör så gott de kan och det är ju bara gött med snö! Jag vet inget barn som inte gillar snö! Eller att skotta! Då får man ju röra på sig.

Jag förstår ändå att jag kommer få ångra detta, sådär i slutet av vintern när man skottat sjuttioelvatusen gånger och barnens overaller börjar bli alltför övermäktiga. Men just nu är jag bara glad.

Måste också tillägga att jag sett ett jättefint luciatåg. Stjärngossar, tomtar, tärnor, pepparkaksgubbar och gummor. Några sjöng solo. Rena fina toner, alla stod på sin plats och sjöng. Fint och klart.

Sedan åkte jag från jobbet till dagis och fick höra lite sporadisk sång, någon som var kissnödig, någon (min son) som inte ville ha stjärngossestruten på sig, tre lucior. Ingen ordning alltså. Men det är väl som det ska vara.