Den här bloggen är nu avslutad. En stund till kommer du kunna läsa och kommentera gamla inlägg. Tack för att du tittar in! ♡

tisdag 30 april 2013

Doktorn ordinerar Italien

Patient 1: Maja
Status: 31 år o 8 mån, gift
Symptom: trött, gnällig, på gränsen till bitter och tjatig morsa för att inte tala om fru
Orsak: 1 barn på 4 år o 10 mån, samt 1 barn på 2 år o 3 mån

Patient 2: Petra
Status: 32 år o 2 mån, gift
Symptom: hängig, utkörd, totalt slut
Orsak: 1 barn på 4 år o 4 mån, samt 2 barn på 2 år o 3 mån

Ordineras: vila, promenader, goda middagar, sol, vin, frisk luft, samtal och skratt
Förväntat resultat: åter på söndag som nya människor

Doktorns kommentar: Dessa tanter är på gränsen till psykbryt och måste komma bort. Sardinien föreslås. Samtalsterapi och frisk luft ett måste. Annars är gränsen snart nådd.

Patienternas kommentar: okej då. Vi åker väl.

måndag 29 april 2013

Bästa kompisar

Anton och Adam. Bästa kompisar. Grannar. Skiljer fem veckor i ålder.

Men ibland är det inte alltid så lätt det här med vänskap.

Igår skulle de leka. Men när Anton cyklat dit så ångrade sig Adam. Han ville inte vara hemma hos sig och leka. Anton blev ledsen och fick cykla hem igen. Grät en skvätt. Sen var det bra med det.

En stund senare ringer Adams pappa. Adam vill prata med Anton. Han säger:
- Förlåt. Det var inte meningen. Jag vill leka.

Så han kommer till oss och sätter sig vid bordet och hjälper Anton med sitt 100 bitars Bamse-pussel.
Adam:
- Det var inte meningen.
- Anton:
- Nej. Det går bra.
Adam: - Vilken bra låt.
Båda börjar sjunga med till radion:
- Alé, alé, alé...

Sötisar...



fredag 26 april 2013

Fixarhelg hos moster

Har varit fixarhelg hos moster Moa i Filipstad. Sol, trevliga människor, utejobb, god mat. Kan knappast bättre bli!









torsdag 25 april 2013

Skogen i mitt hjärta

Jag växte upp på landet i Hälsingland och vi var ute i skogen väldigt mycket. Skogen var vår närmsta granne och bästa lekkamrat.

När jag var åtta så flyttade vi till Dalarna. Då bodde vi i ett samhälle, som inte räknas som landet, men jag kommer ihåg att vi var ute i skogen ofta.

Jag vet inte om det är uppväxten som gjort det. Men jag älskar att vara ute i skogen.

Lugnet. Dofterna. Tystnaden. Oändligt med utrymme som främjar kreativiteten och nyfikenheten. Och alltså en förträfflig lekplats. Inga störande moment. Inga måsten. Inget konstlat.

Därför försöker jag ta med mina barn till "vår" skog så ofta det går.

Det här är min utsikt just nu.

Fan, nu slåss de med pinnar. Måste sluta.



Morgonmys

Godmorgon! Tar min lediga dag idag, eftersom jag behöver jobba imorgon! Den här koppen kaffe har jag längtat efter sedan igår kväll!

Soffhäng och Bolibompa. Solen skiner utanför. Myser med barnen. Underbart att vara föräldraledig.





onsdag 24 april 2013

Låt bli min stickning!

Barnen var oroväckande tysta. Nä, vadå, vi har inte gjort nåt!
Men vänta lite, var är mina stickor??

Inte tillsammans med garnet i stickningen i alla fall.
Barn är UUUNDERBARA. Eller? Tio djupa andetag. 

Sådärja! Efter lite pyssel är det återställt.

söndag 21 april 2013

Må-bra-dag borde alla få ha ibland!

Igår befann jag mig, lite otippat, i Nedre Ulleruds kyrka. Den ligger en bit in i de värmländska skogarna, nära en sjö.

De hade nämligen en 'Må bra dag' där. Massage, qi gong, skapareverkstad, diktpromenad, meditation, linssoppa, kaffe och morotskaka var några av sakerna man kunde ta del av alldeles gratis. Ofattbart att det bara var ett tiotal besökare.

Några andra hade med sig barn. Jag hade inte det. Av någon outgrundlig anledning så kan jag inte slappna av lika mycket då.

Efter det åkte vi till Forshaga på vinprovning, middag och spel. Här nedanför ser du den frestande, men dock lite välstekta, löksoppan som var tänkt till förrätt.

Mycket skratt och mycket vin senare kunde jag konstatera att alla borde unna sig en må-bra-stund. (Tack, bästa mamma!) Ladda batterierna. Njuta av lugnet. Och leva i nuet. Hur gör du för att släppa alla vardagliga måsten?



lördag 20 april 2013

Lycka!

Att våren är här!  Och att få leka i trädgården! Det är ren lycka! (och det gläder mitt mamma-hjärta!)

Att bli frisk igen så man får vara ute!



Att de första blommorna tittar fram...


Att få slita ut alla leksaker ur förrådet...

fredag 19 april 2013

Resistenta bakterier frodas när penicillin överkonsumeras

När jag var liten använde vi ingen antibiotika, utan mina föräldrar försökte klara sjukdomar och krämpor med naturläkemedel. Det kan verka lite flummigt, och det var det säkert. Jag hade en massa öroninflammationer och dessa "botades" med vitlöks-bindor. Jag hade alltså ett bandage runt huvudet som var fyllt av vitlök. Ja, mina föräldrar var en aning alternativa.

MEN. Hur gör vi idag? Egentligen. Direkt någon blir lite sjuk så ska det behandlas. Antibiotika. Penicillin. Det kan bota allt. Eller?

Tillslut har vi nu själva hjälpt våra kroppar att odla resistenta bakterier, där inte penicillin biter. Så resultatet av att vi alltid vill hålla oss friska snabbast möjligt har resulterat i att vi i framtiden kanske inte kan bli friska. Överkonsumtion återigen.

Men hur lätt är det egentligen? Det är väl klart att man vill bli frisk om man kan. Och om ens barn är sjuka så vill i alla fall inte jag se dem lida. Men hur är mentaliteten? Har den ändrats? Eller är det bara så att gränsen är nådd? 
Febrig, men glad kille!
I onsdags fick Anton hög feber. Jag försökte åka med Fabian till dagis, så att sjuklingen skulle få lite lugn och ro hemma. Men det tyckte tydligen inte personalen var den bästa idén. Eftersom det går streptokocker på dagis och Fabian hade feber förra veckan så menade de att han kunde vara smittad, fast att det låg latent. Alltså utan symptom. De tyckte att jag skulle åka till vårdcentralen och ta halsprover på barnen.

Så jag fick fint ta med honom hem igen. Och istället försöka få tag på min familjeläkare. (Vilket inte är det lättaste...) Vi fick en tid igår. Väl där tyckte inte läkaren att vi skulle kolla Fabian också. Han sa att på dagis har 30-40 % av barnen streptokocker. Men vissa har ingen symptom. Det går inte att behandla alla. För då blir det den där överkonsumtionen.

Jag kände mig lite dum. Det där visste jag ju om. Men trodde väl inte att så många hade det latent. Och när personalen på dagis sa att jag borde behandla båda, för att det inte skulle gå runt mer i familjen, så trodde jag ju på dem.

Hur lätt är det för en förälder som bara vill sitt barns bästa? Och någon betrodd person säger att det borde behandlas. Och läkaren säger tvärtemot. Är vi helt enkelt för dåligt pålästa kring detta?

Jag övervägde om vi verkligen skulle behandla Anton. Men nu var det ju så att han hade hög feber och att proverna visade på streptokocker. Jag är tyvärr inte bättre än någon annan. Utmaningen nu är att få i honom 2,5 ml 3 gånger dagligen i 10 dagar... Vi löste det med det självklara valet. Muta. Är du duktig och tar ditt penicillin varje dag hela kuren så får du en riktigt bra överraskning. Så mycket för det moralpredikandet.

onsdag 17 april 2013

Livet. Inte när det är som bäst. Men kanske som mest karaktäristiskt för en småbarnsförälder.

Jaha. För en gångs skull hade jag förberett mig för den tidiga morgonen redan igår kväll. Bestämt och strukit kläder. Tagit fram grejer. Tagit med mig jobbgrejerna hem, så att jag skulle kunna åka direkt till mötet kl 08.00.

Javisst, det är väl inte sååå tidigt, kanske du tycker. Men jag brukar komma till jobbet framåt halv nio och behöver verkligen anstränga mig för att komma tidigare. Barnen har sina morgonrutiner och tullar gärna inte på nåt.

Så när jag var helt färdig själv i morse och väckte barnen klockan sju. Och Anton gnällde på att han hade ont i nacken. Då hade jag inte direkt tankarna på att han skulle ha 39 graders feber. Men så var det.

Var bara att ta av sig den nystrukna klänningen och strumpbyxorna. Bädda ner honom i soffan. Lösa jobb-frågor. Anmäla vabb till företagshälsovården. Mejla chefen. Höra av sig till de jag skulle träffat klockan åtta.

Inse fakta att man är förälder. Och att en annan person är helt beroende av mig. Sånt är livet som småbarnsförälder.

tisdag 16 april 2013

Tandläkarbesök

Imorgon ska barnen till tandläkaren. För Fabian så blir det första gången. Återstår att se hur det kommer gå.

Första gången som Anton var där så övade han väldigt fint på att gapa. Han visade sina tänder för alla före besöket. Personer på parkeringen. Personer i hissen. Och han gapade stort för personerna i receptionen. Men inte för tandläkaren. Då var det stängt i butiken.

Vi hoppas att Fabian tittar på storebror och att de båda visar sina fina tänder. För nu är de skinande rena.



söndag 14 april 2013

Ett nytt sätt att fresta smaklökarna

Fabian varvar pizza, klubba, pizzasallad, klubba, sallad, klubba, pizza... (Vi som trodde han var färdigäten, därav klubban. Men tydligen inte...) Och så drar vi fingrarna genom håret också. Livet är underbart för en tvååring!





lördag 13 april 2013

Jag vet varför det snöat

Egentligen vill jag väl inte på nåt sätt beskylla min man för nattens snöfall.

Men hallå - att både byta till sommardäck OCH köpa en ny grill på samma vecka. Det kan väl inte bli annat än snö.

Att ta vardagsmotionen ett steg längre

Vill du dra nytta av och använda dina barn när du tränar? Så att du liksom hinner med att träna? Då kan jag rekommendera, eller nja, kanske inte rekommendera, men då kan jag berätta om en smidig grej. Jag provade det precis. För att ta mina joggningturer i skogen ett steg längre. Var min man som tipsade. (Tack så himla mycket.)

Sätt barnet (funkar säkert med fler än ett barn också. Om du vill dö.) i vagnen. Gärna en smidig vagn om du har. Spring!

Men välj gärna en dag då det inte är en massa ny blötsnö. Blir tungt, så in i helvete.

Försök orka springa uppför backarna. Sedan är du värd att ta det lite lugnare när det är flackt. Se, intervaller! Ny typ av träning!

SNÖ!

Antons första kommentar i morse:
- Nej, mamma, hela trädgården är vit! Jag VILL INTE ha mer snö!!!

Kan faktiskt vara böjd att hålla med min son här. Fy!

Och det bara fortsätter komma...

Blommorna klarade sig i alla fall!

torsdag 11 april 2013

Att det alltid ska vara nåt

Är det inte det ena så är det det andra. I måndags fick jag hämta Anton från dagis för han var fortfarande hängig efter en smäll han fick på läppen i lördags. I tisdags var han med morfar. Jag jobbade hemifrån igår. Idag skulle äntligen båda barnen till dagis. Trodde vi.

Men tji fick vi. Fabian slog till med 40 graders feber i natt. Så jag sov bredvid ett oroligt element hela natten. Jag hade utbildning så maken fick stanna hemma.

Känns som om det var längesen som vi hade en helt "normal" vecka. Eller är det så att det är detta som är normalt? Bara att vänja sig vid, liksom. Verkar inte bättre.


Så här glad var han igår. Ser nu att han verkar ha lite väl lite kläder på sig för att vara utomhus. Kan promenaden från garaget gett honom feber? :-S

onsdag 10 april 2013

Städtips, när du behöver göra det i all hast

Idag skulle en mäklare komma och värdera vårt hus. En del av lånet går ut i maj och ska bindas om, så vi hoppas slippa vårt topplån då. Hur som helst. Jag tyckte att vi kanske borde städa lite igår. Med tanke på omständigheterna. Alltså omständigheterna att mäklaren skulle komma och ATT HUSET SÅG UT SOM ETT BOMBNEDSLAG.

Men tydligen delades inte den uppfattningen av min man. Det är ett ganska vanligt förekommande faktum. Att vi inte är riktigt ense om när det behöver städas.

Så liksom rätt ofta så slutar det med att den som tycker att det behöver göras får göra det själv. (Det underlättar därför om man har hyfsat samma toleransnivå eller helt enkelt tar hjälp av Rut, om man vill fortsätta vara gifta. Vi har valt det senare. Dock bara en gång i månaden numera. Och med leråker nära, två katter som springer som de vill och två barn som kan själv så tycker inte jag det räcker.)

Hur som helst.

Jag läste för ett tag sen i nån tidning, kan ha varit Mama, om några tips på snabb-städ när man skulle få besök. Tänkte dela med mig av det jag minns här:

- Tänk på att hallen ger ett första intryck. Så försök att röja undan mössor, vantar och leriga kängor bäst det går.
- Sopa ihop leksaker och stoppa ner i några lådor.
- Dammsug, eller sopa upp i hallen och köket, det är definitivt där som det är smutsigast.
- Lägg på täcket på sängen. En bäddad säng ger ett städat intryck.
- Ta en våtservett, som säkert redan finns i badrummet, och torka av handfatet lite snabbt.

Klart! Går snabbt som vinden!

måndag 8 april 2013

Nya fyrbenta grannar

Äntligen har hästarna släppts ut på vårbete och är numera våra närmaste grannar! Till barnens stora förtjusning!

Första kortet är taget mot vår trädgård, från grusvägen. Det andra från vår altan. Vårkvällar är underbara!



söndag 7 april 2013

Att inte lyssna eller bara vara döv

Varför, varför VARFÖR ska det vara så svårt att lyssna? Man kan tro att båda barnen går omkring med sjukt mycket öronvax, alternativt öronproppar hela tiden. Eller så är de i själva verket döva på riktigt. Man kan ju undra. Mitt eget tjat börjar fan ta knäcken på mig.

Ska börja med att säga saken max en gång. Sen är det för sent. Svarar man inte på frågan om man vill ha en kvällssmörgås så blir det inget. Funkar dock inte lika bra när man säger att de ska tvätta händerna innan maten. Eftersom då är det ju bara de själva som vinner på att inte svara. Får hitta en bättre lösning.

Den som kommer med en bättre idé skulle få Nobelpriset. I barnuppfostran. Finns inte det? Dags att instifta i så fall. Jag skulle inte vinna.

fredag 5 april 2013

Det absolut viktigaste på våren

Vad behöver en småbarnsförälder mest av allt just nu? Jag tänker varken på sol, kaffe eller sömn.

Nej. Stövlar. Ett par hela stövlar. Det är fan det allra viktigaste. Utan hela stövlar kommer man ingenvart.

Sen är det bara att låta barnen leka utomhus. Och då kan man ju få sig lite sol, ta en kopp kaffe eller vila sig. Men utan stövlarna är det kört.









torsdag 4 april 2013

Stressiga morgnar gör mig gråhårig

Vissa morgnar kan man undra varför man överhuvudtaget gick upp.

Kanske har man sovit dåligt. Ibland gör man ju det när barnen leker helikopter eller plåster i sängen under natten. (Och tro mig, jag är inte mycket för plåster mitt i natten. Fråga min man, om du inte tror mig.)

Eller så har de kanske vaknat sjukt tidigt.

Då är det en mänsklig rättighet att vara lite trött och gnällig på morgonen.

Men barnen borde vara solstrålar. (Det var ju oftast de som ville gå upp tidigt.) Så vi stackars icke utvilade föräldrar kunde få vakna till på ett fint sätt. Men det händer ju förstås aldrig.

I morse var jag trött. Sov dåligt i natt. Två jobbiga barn som trängde sig på. Mycket jobb i huvudet som också ville tränga sig på så att jag inte kunde somna om.

Men trots att man är trött så måste man ju klara av det här vardagliga. Klä på sig, sminka sig, äta frukost, göra smörgås. Okej, det funkade fint. Sedan det som kräver lite mer tålamod. Klä på två barn. Borsta deras tänder. På med ytterkläder. Få in dem i bilen. Kan låta lätt. Men det kan vara en stor utmaning.

När vi väl satt oss i bilen i morse. Lite sena. Jag var lite stressad. Och varm. Så säger Anton att han glömt sina vantar inne. De skulle ligga på bänken i tvättstugan hävdade han. Han var helt säker på att han lämnade de där igår när de kom från dagis. Hans far envisas alltid med att gå in med barnen genom groventrén när han hämtar dem. Sedan ligger ytterkläderna utspridda på lite olika ställen. Att hoppas att man får med sig allt till dagis igen är är lite som att hoppas att man kommer skapa fram den där vinsten på triss. Man hoppas, men vet att det knappast kommer hända.

Men vantarna var ta mig fan ingenstans. Letade järnet. Det var inte bara ett par vanliga vantar. Nej, det var vattenvantarna, som verkligen behövs utomhus i detta väder. Så vi fick åka till dagis utan dem.

Och ja. Du har väl redan listat ut att de låg på Antons hylla på dagis. Jajamän.

Anton:
- Jag bara skojade.

Jo tack. Ett litet skämt friskar ju upp. Så här på morgonkvisten.

De jävligt viktiga och skojiga vantarna.

tisdag 2 april 2013

Att leva sina drömmar kan vara idiotiskt

Som någon kanske snappat upp genom den här bloggen så är min äldste son väldigt förtjust i superhjältar.

Han ska bli en när han blir stor. Han gillar att klä ut sig till olika sådana. Och han gillar att göra masker med olika hjältar.

Detta är några av alla masker som han har gjort.
Men nu har han tagit drömmen om att bli en superhjälte ett steg längre. Eller ett steg för långt, om man så vill.

Förra veckan bestämde han sig för att bli Hulken. Genom att äta lera från en spade på dagis. Personalen hann inte stoppa honom.
- Men mamma, om jag äter lera så blir jag ju Hulken.

Igår berättade han att om han skulle äta stål så skulle han bli stark som en superhjälte. (Han nämnde inte Stålmannen, men jovisst, så tänkte jag också, rent spontant. Men det hade kanske inte varit särskilt pedagogiskt att nämna det.)

Jag vet inte om du håller med. Men jag tycker det här med att man ska låta barn leva ut och testa sina drömmar kan vara lite överdrivet ibland.