Men ibland är det inte alltid så lätt det här med vänskap.
Igår skulle de leka. Men när Anton cyklat dit så ångrade sig Adam. Han ville inte vara hemma hos sig och leka. Anton blev ledsen och fick cykla hem igen. Grät en skvätt. Sen var det bra med det.
En stund senare ringer Adams pappa. Adam vill prata med Anton. Han säger:
- Förlåt. Det var inte meningen. Jag vill leka.
Så han kommer till oss och sätter sig vid bordet och hjälper Anton med sitt 100 bitars Bamse-pussel.
Adam:
- Det var inte meningen.
- Anton:
- Nej. Det går bra.
Adam: - Vilken bra låt.
Båda börjar sjunga med till radion:
- Alé, alé, alé...
Sötisar...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för att du tittar in! Du får gärna kommentera mina texter, då blir jag väldigt glad! (Har du inget blogg-konto så välj att kommentera som Anonymt och klicka på Publicera.)