Kanske har man sovit dåligt. Ibland gör man ju det när barnen leker helikopter eller plåster i sängen under natten. (Och tro mig, jag är inte mycket för plåster mitt i natten. Fråga min man, om du inte tror mig.)
Eller så har de kanske vaknat sjukt tidigt.
Då är det en mänsklig rättighet att vara lite trött och gnällig på morgonen.
Men barnen borde vara solstrålar. (Det var ju oftast de som ville gå upp tidigt.) Så vi stackars icke utvilade föräldrar kunde få vakna till på ett fint sätt. Men det händer ju förstås aldrig.
I morse var jag trött. Sov dåligt i natt. Två jobbiga barn som trängde sig på. Mycket jobb i huvudet som också ville tränga sig på så att jag inte kunde somna om.
Men trots att man är trött så måste man ju klara av det här vardagliga. Klä på sig, sminka sig, äta frukost, göra smörgås. Okej, det funkade fint. Sedan det som kräver lite mer tålamod. Klä på två barn. Borsta deras tänder. På med ytterkläder. Få in dem i bilen. Kan låta lätt. Men det kan vara en stor utmaning.
När vi väl satt oss i bilen i morse. Lite sena. Jag var lite stressad. Och varm. Så säger Anton att han glömt sina vantar inne. De skulle ligga på bänken i tvättstugan hävdade han. Han var helt säker på att han lämnade de där igår när de kom från dagis. Hans far envisas alltid med att gå in med barnen genom groventrén när han hämtar dem. Sedan ligger ytterkläderna utspridda på lite olika ställen. Att hoppas att man får med sig allt till dagis igen är är lite som att hoppas att man kommer skapa fram den där vinsten på triss. Man hoppas, men vet att det knappast kommer hända.
Men vantarna var ta mig fan ingenstans. Letade järnet. Det var inte bara ett par vanliga vantar. Nej, det var vattenvantarna, som verkligen behövs utomhus i detta väder. Så vi fick åka till dagis utan dem.
Och ja. Du har väl redan listat ut att de låg på Antons hylla på dagis. Jajamän.
Anton:
- Jag bara skojade.
Jo tack. Ett litet skämt friskar ju upp. Så här på morgonkvisten.
 |
| De jävligt viktiga och skojiga vantarna. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för att du tittar in! Du får gärna kommentera mina texter, då blir jag väldigt glad! (Har du inget blogg-konto så välj att kommentera som Anonymt och klicka på Publicera.)