Dagisproblem och Dalarna!

Anton, som alltid sprungit in på dagis utan några som helst problem, har hela den här veckan vägrat släppa mig. Han vill bara kramas. Inte att jag ska gå. Jag som trodde att jag för länge sen kommit över den här tröskeln med gråt och tandagnisslan vid lämning. 

Idag skrek han: -Neeej, mamma!!!! Gå inte!!!! Och försökte ta sig ur frökens famn. Tårarna sprutade. Det kändes som om jag lämnade honom hos ett monster, som snart skulle äta upp honom. 

Han är ju ändå snart fem år. Då borde det väl inte bli så här?? För första gången på hemskt länge som jag faktiskt fällde några tårar när jag satte mig i bilen. 

Men hans jättesöta fröken Anna ringde mig sen och berättade att det gått över snabbt och att jag inte skulle oroa mig. De flesta barn får separationsångest vid något tillfälle. Och snart ska Antons bästa kompis på dagis börja i förskoleklass. Vilket säkert är jobbigt för honom. Känns så skönt att få höra att det gick över och att det är helt normalt. 

Så även om dagen började på tråkigt vis så har det bara blivit bättre. Just nu försöker jag natta om två små grisar. I en säng i Lindsberg utanför Falun. Här ska vi spendera tre nätter, hoppas vi. Hos min bror, hans tjej och ett helt kollektiv. 

 

Fina tända ljus väntade oss när vi kom fram!

Efter tre timmars bilresa ska jag snart unna mig en öl. Och så bjuder de på smörgås framför öppna spisen. Underbart!