Schizofrena jag

Jag har funderat lite kring hur jag är när jag har med mig mina barn någonstans. Mot hur jag beter mig när jag är utan dem. Tror nog att det kan skilja sig åt en del, faktiskt. Är det bra eller dåligt? 

Som i helgen. När jag var själv med barnen. Man vet aldrig hur de sover på natten. Därför är det bra om man inte lägger sig för sent. (Det är liksom inte värt det.) Det enda man vet är att de behöver äta vid vissa klockslag. Annars spårar det hela lätt ur. Energi görs det av med, så energi behöver kontinuerligt fyllas på.

Jag blir liksom lite mer ordningsam och kontrollerad. Gör saker som jag borde. När jag borde. Lite mer noga med maten. Lite mer torr och tråkig, kanske någon skulle säga. 

Ansvarstagande och strukturerad, skulle nog jag säga. Och det kan ju vara väldigt bra att vara, det med. 

Eller nåt. 

Barnen har i alla fall gjort mig mer effektiv, så långt kan vi vara överens. Vare sig de är med eller inte. 

Måste bara visa lite bilder från gårdagens  kvälls-cykeltur! Ensam. Sol. En cykel.