Den här bloggen är nu avslutad. En stund till kommer du kunna läsa och kommentera gamla inlägg. Tack för att du tittar in! ♡

fredag 30 augusti 2013

Nya tag med morgonmys

Ja, som jag trodde. Nya tag idag.

För vem kan bli på dåligt humör av dessa underbara morgonkillar?


Okej, möjligtvis lät det inte så igår kväll. Men det är ju det som är så härligt med barn. För även om det inte finns någon annan som jag kan bli så trött och arg på, så finns det inte heller någon annan som mitt hjärta kan smälta så mycket för. Som jag känner en sån stor kärlek till. 

En morgonkram. Eller den spontana pussen. Gränslös och fullständig kärlek. 

Morgonmys i soffan med Bolibompa, te och kaffe. (Visst, Fabian spillde ut sitt te över bordet för typ femtioelfte gången, men det är väl sånt man får räkna med.) Ledig fredag med besök från kära Lisa. Kommer bli en bra dag! 

Ja, humöret kan svänga snabbt tillsammans med barn. 

torsdag 29 augusti 2013

Att orka höra. Och orka tjata.

Jag har sagt det förr men jag säger det igen. Men vad faan.

Orka. Vara. Mamma. Ibland. 

Bus och bråk. Stora feta vaxproppar i öronen så att de inte hör ett jävla dugg, verkar det som. Jag önskar att jag också hade vaxproppar. Så att jag slapp höra deras gnäll och mitt eget tjat. 

Har själv nattat två härjiga barn tre kvällar i rad. Några djupa andetag. Och några väldigt stora klunkar av rödvinet. Imorgon tar jag nya tag. 

måndag 26 augusti 2013

Antons första kärlek

Idag sprudlade Anton av glädje när han skulle berätta vad de gjort på dagis. Den tjej som han tydligen är kär i började igen efter sitt sommarlov. Så sött!

Det är första gången som han sagt att han är kär i någon. Även fast det förstås inte går att jämföra med den kärlek som han kommer känna för någon annan speciell person när han blir äldre. Men det känns ändå som början på nåt häftigt. Han börjar bli stor. 

Hur jag någonsin ska kunna se hans hjärta brista pga obesvarad kärlek är en annan fråga. Nu njuter jag av min lilla pojke!

söndag 25 augusti 2013

Jag ÄR glad för både Antons och vår skull

Missförstå mig inte. Jag vill inte på något sätt klaga på att Anton varit hos mormor och morfar hela helgen. Inte alls.

Vi har hunnit med en massa! Sytt färdigt de sista gardinerna till uterummet. Röjt i hobbyrummet. Hämtat sten till att restaurera upp muren. Storhandlat. Städat gästrummet till bästa Petra som kommer nästa vecka. Tvättat fönster. Oljat in trappsteg till logen. Ja, säkert mer, men jag kan inte komma ihåg allt. Så mycket har vi gjort. Minns inte när vi överhuvudtaget hann med så mycket. 

Men alltså. 

När Anton kom hem så har han också gjort en massa roligt. Hela helgen. 


Och blivit underhållen och uppassad av två vuxna. Hela helgen. 

Så nej, jag vill inte alls gnälla på situationen. 

Men herregud unge, sansa dig. Gnäll. Gråt. Skrik. Inget är bra och inget blir bättre. Trött, hungrig och varm efter att ha golfat med mormor det sista han gjorde. Men visst. Det var en skön helg. Och jag är väldigt tacksam för att han fick vara där hela helgen. Vadå, lät jag inte nöjd? 

fredag 23 augusti 2013

- Mamma, jag är en mästerbagare!


Den härliga kommentaren kläckte Anton när vi stod och bakade idag. Och visst är han det. Han kavlade ut degen, lade på kanel, mandelmassa, socker och hackad choklad. Rullade ihop, skar i bitar och hällde på pärlsocker. Det kanske blev aningen mycket socker bara. 


Men det blir ju bara godare då, eller hur? 

Fabian var inte sämre, utan han fick göra degen själv. Hälla i och titta på medan maskinen jobbade. Lite läskigt, men spännande. 


När han skulle lägga ut bakformar så upptäckte han dock att hälften av jästen hade hamnat i hans förklädesficka. Hoppsan. Inte så luftiga bullar kanske. Men fasligt goda ändå. Enligt Anton de godaste bullar som han ätit. 


Jag tror det beror på att han varit med och bakat. Och är det inte så att barnen oftast gillar maten om de fått varit med och lagat? Jag har upptäckt hur kul det är att verkligen ta sig tid att laga mat tillsammans med barnen. Det uppskattas av alla. Barnen växer med ansvar och jag behöver inte tänka på att de kanske bråkar eller vill bli underhållna.

Det kanske tar lite längre tid. Och kanske krävs lite större tålamod. Men det gäller att inte vara perfektionist. "Dela som du vill!" (Vilket kan vara nog så svårt.) Och att inte ha bråttom. (Ännu svårare ibland när man kommer från jobbet superhungrig och låg på blodsocker.)

Men varför stressa genom livet istället för att leva det? (Haha, förlåt, jag stressar också ibland såklart.) Jag vet, det är inte alltid man orkar vänta på att en två-åring ska tvätta potatisen. Men den stoltheten i barnens ögon när de klarat det är ovärderlig. 

torsdag 22 augusti 2013

Livet är skört så glöm inte att leva

Idag fick jag väldigt tråkig information som gav mig distans till livet. Om hur bräckligt det kan vara.

Jag satt hemma och jobbade idag. Är ju så förkyld att jag kände mig tveksam till att orka jobba. Och ville inte snora ner alla kollegor. (Och så gjorde jag en hel timmes yoga mitt på dagen. Underbart!)

Mitt i jobbandet tappade jag  min telefon på stenplattorna ute. Bara ett ynka litet trappsteg. Men ja, skärmen sprack. Så nu är det aningen svårt att se vad jag skriver... Hade det varit för en vecka sen så hade jag nog fått lite smått panik. Det är ju jobbets telefon. Hur blir det nu?

Men idag tänkte jag bara att oj, vilken osis! (Och för den som undrar vad detta beror på så får ni läsa mitt inlägg om min helg här.)

Men det var givetvis inte detta som var den tråkiga informationen. Nej. Tyvärr fick jag ett mejl angående en fin tjej. Vi har träffats på utbildningar och mässor och hon jobbar i Norrköping med liknande saker som jag. Egentligen skulle vi träffas på ett nätverk som jag dragit igång i oktober. Jag såg verkligen fram emot att få träffa henne. 

Men hon hade ramlat från en balkong i början av sommaren och avlidit. 

30-års åldern. Glad och rolig tjej. Alldeles för tidigt gick hon bort. Vad livet är skört och bräckligt. Det kan gå så fort innan livet förändras. 

Jag bara satte mig ner i hallen när jag fick detta mejl. Några tårar rann nerför kinden. Anton undrade vad jag gjorde. Jag berättade. Han bad mig hjälpa honom med något. Jag sa att jag måste samla mig lite först. 
- Vad är samla mig? Undrade han. 

Ja. Hade detta varit för en vecka sen så hade jag kanske inte berättat helt för Anton. Jag hade kanske inte unnat mig själv att sitta ner och gråta lite. Men eftersom jag nu förstår att alla känslor måste få komma fram så kändes det bara naturligt. 

Man behöver få sörja lite. Och inse att man har det sjukt bra. Vad gör väl en trasig mobilskärm. Ibland kan lite distans vara nyttigt. Men jag önskar att det inte hade behövt drabba L och hennes anhöriga. Vila i frid. 

Så vad vill jag säga med detta långa inlägg? Jo, uppskatta det du har. Alltid finns det några ljuspunkter som man kan lyfta fram. Och våga visa dina känslor. Det känns ofta väldigt skönt efteråt. Varför detta är så viktigt för oss kvinnor och hur det hänger ihop med PMS kommer jag berätta om en annan dag. Nu ska jag mysa med mina kära pojkar. 

onsdag 21 augusti 2013

Grön smoothie väcker kroppen

Nähä, blev det halsonda inte bättre av att träna handboll? Konstigt. Eller inte. Men jag kunde inte låta bli igår. Det fanns ju en möjlighet att jag kunde träna bort den begynnande förkylningen.

Men när jag vaknade i morse kändes det som om nån tryckt ner en tennisboll i halsen. Oschysst!

Skjutsade barnen till dagis och ska nu jobba lite hemifrån och förhoppningsvis kan jag åka på lite möten efter lunch. Annars är det inte hela världen. 

Men kurerar mig på bästa sätt med honungste och grön smoothie. 


En sån grön energidrink gör jag nästan varje morgon och det sätter verkligen igång dina sinnen. Väcker kroppen och ger dig energi. Jag blir dessutom mätt på ett stort glas vilket känns rätt nyttigt också. Och så är det ljuvligt gott. 

Idag mixade jag en näve färsk bladspenat (som är helt smaklös men nyttig), en bit selleri (som är full av bra vitaminer), en avokado (som gör drinken krämig), en persika, ett päron, en bit hackad ingefära, saften från en halv lime, ett par matskedar linfröolja (som är jättebra för oss kvinnor) och ett par deciliter eko äppeljuice. 


Men det går ju såklart bra att blanda i det du har hemma och gillar. En blandning av bär, frukt och grönsaker. Lime och ingefära gör drinken väldigt fräsch och ger den lite sting, vilket jag gillar. 

Blandar du i juice som jag gjorde så är det bra om den inte innehåller massa onödigt förstås, som tex socker. Att bara blanda i vatten, havremjölk eller lite avsvalnat te funkar också alldeles utmärkt. 

Det funkar också bra att göra den här drinken dagen före och ställa i kylen, om du inte har ork att göra det på morgonen. Men jag tycker det är en mysig och nästan meditativ stund att ordna den tidig morgon också. (Gör gärna lite extra och ta med till jobbet. Perfekt när eftermiddagströttheten kommer.)

Efter den här smoothien är det bara att starta igång en ny dag! Hur börjar du bäst din dag? (Och tänk nu inte att det är genom lång sovmorgon och ännu längre frukost, för det vet både du och jag att det inte funkar när jobb och barn finns med i bilden.) 

måndag 19 augusti 2013

Kvinnoyogaretreat

Jag försöker hitta ord för att beskriva min helg men jag känner att det inte riktigt blir rätt. Jag når inte ända fram. Svårt att göra det rättvist.

Och det är svårt att klä en känsla i ord. Men det har jag övat på i helgen. Att under fyra minuter berätta för en främmande kvinna varför jag befann mig på ett kvinnoyogaretreat. Utan att bli avbruten. Utan några frågor. Bara berätta. Om mina känslor. Det är maffigt på något sätt. 

Men det låter liksom inte riktigt lika maffigt här idag. Nu när jag skriver det. 

Ett retreat kan ju låta som något utvilande. Men det handlade snarare om att göra en reträtt. Alltså dra sig tillbaka och gå in i sig själv. Skala av sig alla lager av den man egentligen inte måste vara. Allt brus i vardagen följde inte med till de värmländska skogarna. 


Och någon vila var det knappast. Klockan 05.15 gick de runt och sjöng och spelade i klockor och gongen och väckte oss. Sedan väntade mer än två timmars yoga, mantrasånger och meditation innan frukost. Dagen fortsatte med yoga, samtal och god vegetarisk mat och avslutades med frigörande dans och massage till tiotiden på kvällen. För att sedan börja igen vid halv sex morgonen därpå. 


Jag mötte fantastiska kvinnor. Vilken styrka. Vilka möten. Erfarenheter och visdomar. Att inse att vi kvinnor är ganska lika inuti. 

Nu har jag energi och framförallt lugn att ta mig an vardagens stress och måsten. Och höstens mörker. 

Tack Yogainstitutet för en oförglömlig helg. Nu ska jag sluta messa om detta. Och gå och sova. 

fredag 16 augusti 2013

Min son vet hur han ska pigga upp mig

Sitter i soffan framför Bolibompa. Anton till mig:
- Ska du föda en bebis till, eller? Du börjar få tjock mage. 


Jo man tackar. 

torsdag 15 augusti 2013

Tungt ibland

Det har varit en ganska tung och seg vecka. Det har varit tungt att gå upp på morgonen. Och segt att komma igång på jobbet. Som sirap i huvudet.

Och så har jag tänkt en massa. Jag har sådana perioder ibland. Inte ofta, men ibland. När jag känner mig lite nere, men inte riktigt kan förklara varför. Det kanske hör samman med att en lång ledighet är över. Och snart kommer hösten och med den inga härliga sommarkvällar. Eller långa sovmorgnar. 

Men som om jag haft sovmorgnar den här sommaren. Vem försöker jag lura. Jag gillar ju hösten. 

Som sagt, jag vet inte riktigt varför. Men det får väl vara så ibland. Att det känns lite tungt. 

Barnen har sovit ovanligt dåligt. Och det är som att de känner på sig att jag har extra kort stubin. Det är någon slags övernaturlig superhjälte-kraft som de har. "Då ska vi testa mamma ännu mer, haha!"

Men imorgon eftermiddag åker jag på yoga-retreat i de värmländska skogarna och återkommer till min kära familj som en helad människa på söndag kväll. Välbehövligt för oss alla. 

tisdag 13 augusti 2013

Föräldrars egna intressen

Ikväll ska jag återuppta mitt stora intresse här i livet. Nämligen handboll. Ska bli så himla roligt att äntligen få spela lite igen. Jag spelade lite efter att vi fått Anton men det var ändå nästan fyra år sen. Om jag tänker efter så har jag inte gjort speciellt mycket för egen del sen Fabian kom.

Visst, jag har ju varit ute och sprungit och gjort yoga. Och rensat ogräs eller plockat hallon. Handlat mat eller kläder till barnen. Men det har ju mer varit lite när jag hinner med. (Mat har jag ju handlat ofta. Men yoga har jag mest gjort när det funnits tid.) Dvs inte alls lika ofta som jag skulle vilja. 

Det här är liksom en grej som jag gjorde innan jag fick barn. Men eftersom jag blev mamma så fick jag andra intressen och framförallt prioriteringar här i livet. 

Min man har dock fortsatt spela rugby och till viss del även handboll. Trots att han blev pappa. Konstigt det där. Är det en kill-grej? Att liksom låta livet fortsätta likadant. 

Jag kan känna en viss antydan till bitterhet i min egen text. Och det är väl kanske till viss del därför som jag börjar med handboll igen. För att inte behöva bli bitter. Inte sitta där som gammal tant. Och känna att jag har prioriterat bort mina intressen. Och glömt mig själv. 

Okej, jag kommer antagligen att känna mig som en tant ikväll. Kroppen kommer ju inte att orka med det som hjärnan vill utföra. Men det kan det vara värt. Det är ju trots allt ett veteranlag och helt okej att känna sig lite gammal. Och rutinerad. 

Kvällen har jag för övrigt spenderat med ett av mitt livs stora intresse och kärlek:


Bara han och jag hemma. Mycket pussar och mys blev det. Och bus i hängmattan. 


Och så fick han badkaret för sig själv när brorsan var borta. 


Inget fel på det där intresset heller. Min goa unge. 

måndag 12 augusti 2013

Hur vet man om han har borelia?

Telefonen ringde när jag åt lunch på jobbet. Äldsta sonen var trött, hängig, lite febrig och klagade på ont i nacken. Eftersom han nyss haft en fästing så fick jag rådet (av typ alla jag pratade med) att söka upp läkare.

Och ja. Jag gillar verkligen inte att vara den där nojiga föräldern som söker vård för minsta lilla. Men det där med fästingar kan tydligen ge otäcka sjukdomar. Och OM det skulle vara något så vore det ju lite tråkigt om jag, pga min envishet, inte gått till läkaren i tid och han typ dör, eller nåt. 

Men lik förbannat så står jag där hos läkaren och skäms. Anton verkar hur pigg som helst. Febern och det nackonda är som bortblåst. 
- Nej, säger den vänliga läkaren. Vi brukar inte behandla för borelia om det inte är en fem cm röd ring kring bettet. Eller att de varit väldigt sjuka en längre tid. Det räcker inte med att han varit trött två dagar. 

Såklart. Så självklart. Låter ju helt korrekt. Kan ju vara vilket litet virus som helst. "Nojig mamma" kunde hon stämplat i pannan. 

Men ni vet. Ni som har barn vet att man gärna vill vara på den säkra sidan. Mina barn är ju trots allt mitt (och såklart barnens pappas) ansvar. 

Framme vid bilen sa Anton:
- Nu känner jag mig inte hängig längre, mamma!
- Nej, vad skönt. ("Men du kunde väl försökt spela lite hängig hos läkaren åtminstone.")
- Visst var jag duktig?
- Ja, det gick ju jättebra det där. ("Förutom att du inte alls var sjuk!")
- Vad får jag nu mamma? Godis? 
- Nej något godis får du inte idag, Anton. 
- Men en glass kan jag väl få för att jag var så snäll?
- Visst, en glass kan vi köpa. Vi kan stanna vid Pressbyrån. 
- Pressbyrån? Får man pressad glass där?
- Hahaha, nej älskling!
- Var det roligt? Jag trodde man kunde det. 

Nu är min man och Anton och köper thaimat. Skulle bli köttfärssås och spaghetti egentligen ikväll. (Bönröra för min del.) Men nötfärsen hade tydligen inte klarat vårt 30 timmar långa strömavbrott för ett par veckor sen. Det upptäckte vi när alla var hungriga och vi inte hade någon lust att ställa oss och laga något annat. 

Det är då man kan önska att vi bodde lite närmare stan. 

lördag 10 augusti 2013

Livskvalité i dess rätta bemärkelse

Fredagen tillbringades såklart här, i blåbärsskogen:



Det kan vara ett av mina bästa beslut nånsin: att jobba 80 %. Får du möjlighet till det när du har småbarn så kan jag verkligen rekommendera att vara ledig på fredagar. Då kan man bara mysa med barnen och kanske röja lite hemma. Så har man sen hela härliga helgen tillsammans med sin familj. Utan att behöva bli stressad av att man måste just "hinna ha helg".

Så när jag blev tillfrågad om jag ville spela lite beachhandboll på lördagen så tvekade jag inte länge. Nu hade jag ju träffat barnen hela fredagen och kunde med gott samvete åka iväg några timmar på lördagen. Så här glada var vi efter andra segern för dagen:


Ja, jag kunde tyvärr inte vara med på hela Vintrosa cup eftersom min man hade rugbymatch. (Men jag kan tro att det var helt rätt beslut för min kropp. Ett stukat finger räcker som skada den här gången.) Så efter två matcher löste jag av honom hemma när han skulle på samling. Sen spenderades resten av dagen här:


Nu sover barnen och mannen är på lagfest. Får nog bli ett glas vin och bra musik i uterummet och njuta av livet och utsikten. 


Och snart väntar en hel ledig dag till. Underbara helg och härliga lediga fredag! Trevlig kväll på er!  

fredag 9 augusti 2013

När klädkedjorna sätter barnen i fack och vi bara hänger på


Mina fina nagellackskillar! Självklart ska de väl också få färg på naglarna när deras mamma har det. 


Pappa nästa? Inte det? 

Jag känner att jag ibland behöver väga upp det faktum att vi oftast köper killiga kläder till barnen. Mycket blått. Mycket häftigt. Även andra färger också såklart. Men om man tittar i barnens garderober så dominerar helt klart blått. Och grönt också, för den delen. Kanske för att vi gillar de färgerna. Eller? 

Men jag tycker det kan var lite svårt. Om man ser på utbudet i många affärer. Och eftersom barnen själva väljer vilka kläder de vill ta på sig på morgonen. De kläder som de inte gillar blir bara liggande i garderoben. 

Med det inte sagt att de inte kan gilla rosa eller röda kläder. Men det som kompisarna på dagis gillar och som anses häftigt bland killkompisarna är oftast t-shirts med häftiga tryck. Spiderman eller Star Wars. Bilar. 

Och bland tjejerna ska det vara Hello Kitty och volanger. 

Så himla tråkigt egentligen. 

Men jag tycker att pojkavdelningarna oftast har roligare kläder. Det blir alldeles för pluttinuttigt bland flickkläderna för min smak. 

Hur var det där med att vi inte ska sätta barnen i ett fack utifrån sitt kön? Jag tror att många sjuttio- och åttiotalister tänkt sig att de skulle vara väldigt könsneutrala när de fick barn. Men sen kanske det inte var så lätt som man tänkt sig. Beroende på samhället. 

Men vad fan. Det är ju vi som bygger upp samhället. 

Skärpning! Nästa plagg får bli nåt rosa. (Undrar om vi bara skulle klä en tjej i tjejiga kläder, om vi hade en dotter. Får nog säga åt min man att vi borde prova. Annars får vi ju aldrig reda på svaret.)

Men hur gör man för att kringå det faktum att vi inte lever som vi tänkt och att samhället inte kommit längre? 

Mina tips är att uppmuntra era barn när de tar sig över dessa osynliga gränser. Och att köpa blandad garderob. Lite av varje. Jag tror också att man som konsument kan påverka mer än man tror. Fråga i affären efter andra kläder. Någon som har fler tips? Och nån som vet nån bra, könsneutral, klädkedja?

torsdag 8 augusti 2013

Anton filosoferar om snus

Anton vid middagsbordet, till snussugen pappa:
- Jag tycker det är bra att du slutar, pappa. För det är inte bra att snusa. Det har mormor sagt. 
Min man med ond blick:
- Svärmor plockar inte direkt pluspoäng nu. 
Jag kan inte hålla mig för skratt. 
Anton fortsätter:
- Du kan tugga tuggummi istället. Men det är inte heller bra, för det finns socker i det. 

tisdag 6 augusti 2013

Stulna leksaker och slutsnusat

När vi svängde in mot dagis i morse så började Fabian gråta. Han ville inte åka till dagis.
- "Men tänk på alla roliga leksaker som finns där", försökte jag. 
- "Leksakerna är borta", grät Fabian. "Någon har tagit dem!" 
Detta börjar bra, tänkte jag då.

Men när han såg sin favoritfröken så sinade tårarna. Han berättade för henne om allt vi gjort i sommar. Ihopblanat i en röra. Sen gav han mig en puss och sprang in på sin avdelning. 

När jag hämtade barnen, ett antal timmar senare, så var de varma och trötta. Vi åkte hem och hämtade badkläder och åkte sen ner till sjön för att svalka oss. Det var välbehövligt för oss alla. 

Kvällen fortsatte bra. Fabian blev överlycklig av att få en "takuejing" av brorsan. Visst ser de tuffa ut?


Men sedan. Sedan väntade hell-evening. Ni vet det där som ofrånkomligen uppstår första dagen på dagis efter ett långt uppehåll. Barnen är liksom trötta på ett annat sätt efter en hel dag med andra barn. 

Anton vägrade äta. Vägrade. Grät och ropade dumma mamma. Men han visste inte varför jag varit dum. 

Sedan vägrade han att sova. Vägrade. Grät och ropade dumma mamma. Suck och stön. Övning av tålamod. 

Till råga på allt så håller min man på att sluta snusa. Första dagen idag. Så hans tålamod är väl inte på topp. Om man säger så. 

Jag som tänkt åka och handla mat. Och min man hade velat ut i skogen och springa. Men Anton bara rullar sig i sängen. Arg. Ledsen. Trött. 

Just detta beteende med att inte kunna somna eller få ett psykbryt är dock inget som behöver bero på dagis. Det har pågått en period nu. Plötsligt, snabbt som bara den, så kan något superkul vända och bli katastrof. Och som jag avslöjat förut så brukar mitt knep då vara att, just det, ta en snus. Men tydligen ska det vara slut på sånt. Min man lovade Anton att sluta snusa om han slutade med snutte. 

Och missförstå mig inte. Det är ju verkligen super att han slutar med det. Jag vill inte att barnen ska börja snusa. Men jag då? Tror ni nån ser om jag tar en i smyg? Psykbryt tar fan knäcken på mig. 

måndag 5 augusti 2013

Snutten till grisen, roboten helt fel och hjulet till oss

Det här året var jag så himla smart att jag tog ledigt en extra dag. Ledig måndag innan jobbet drar igång, helt enkelt. Och det blev alldeles lagom. Idag hann jag med det som jag ville ha gjort innan semestern tog slut.

Igår köpte vi ju lite möbler och backar till Antons rum. Men vi blev långtifrån klara med rensningen igår. För har man väl börjat städa undan gamla leksaker så är det lika bra att göra det ordentligt. 

Så idag städade och plockade jag. Anton skrev fina lappar som vi satte fast på lådorna, för att veta vad de innehåller. 


Och så här blev det, med nytt skrivbord och bättre ordning. 


Och så hann jag även med att dammsuga huset. Mitt i all städning undrade en kär vän om vi hade lust att ses. Hon skulle städa ur garaget, men hade ingen lust. Bra tajming. Sagt och gjort, vi åkte till Mariebergsskogen. 

Då fick vi nämligen gjort en till sak som behövde bli gjord innan jobb och dagis. Anton skulle ge sin snuttefilt till grisarna. (Egentligen ger barnen sina nappar, men eftersom han haft snuttefilt istället så gick ju det lika bra.) 


Ångesten var stor. 


Men det gick tillslut. 

När vi kom hem så hade vår gräsklippare tydligen fått uppfattningen om att det fanns liten väl mycket gräs mellan plattorna, och parkerat sig där. (För den som inte vet så ska roboten inte kunna köra utanför sitt område, dvs gräsmattan. Därav min förvåning.)


Vad fan, robot, sluta döm mig. Allt kan man inte hinna under sommaren. 

Imorgon börjar ekorrhjulet igen. Lämning, hämtning, middagslagning, nattning. Men jag ser verkligen fram emot att komma tillbaks till jobbet efter 6,5 veckors ledighet. Det är ju det som kallas vardag, så förhoppningsvis kan båda ni och jag njuta av rutinerna och hjulet igen. 

söndag 4 augusti 2013

Barnledig helg med loppisrunda och fest

När min man fyllde år för ett tag sen så fick han en barnledig helg av mina föräldrar. (Toppen-present!) Den har vi utnyttjat nu.

Jag har därför tillbringat helgen:

~ på uteservering med solen i ögonen och drinken i handen...



~ Spelat biljard..


~ På loppis-roadtrip med bästa Lisa...


Vi stannade till på Edeby Eco Café, väl värd ett besök. 


Och så shoppade vi en massa såklart...


Det visade sig finnas en uppsjö av loppisar mellan Karlstad och Munkfors. Vi hann inte ens runt Fryken som vi tänkt från början. 


~ På 30 års fest på Plaza. Med drinkar, buffé, tårta, mycket trevligt sällskap och Björn Starrin. 



~ På Ikea för att köpa grejer till Antons rum. 

~ Och, icke att förglömma två kvällar utan att behöva natta barn. Vi fick sova två hela nätter i rad utan att bli väckta. Och vi fick två sovmorgnar. Så jävla bra! Och så fick vi äta i lugn och ro. Tror jag önskar mig detta när jag fyller år också! 

torsdag 1 augusti 2013

Hur kul kan en grävmaskin vara?

Att maskiner kan vara så spännande. Barnen och min man har tillbringat större delen av dagen med att titta på en grävmaskin som grävde utanför vårt hus. Den tillfälliga lagningen igår fixades ordentligt. Elen kopplades rätt. Vägen lagades.


Barnen övervakade och ställde hundra frågor till de två som utförde arbetet. "Varför", var som vanligt standardfrågan. (Som nu även lillebror lärt sig att fråga. Underbart! Eller inte...)

På eftermiddagen åkte vi och badade eftersom solen gassade på ordentligt. Och efter middagen hjälpte barnen mig att plocka hallon. 


Den sista veckan har det exploderat av hallon i vår trädgård. Finns det något mer meditativt än att plocka hallon? För mig är det som terapi. Man får vara ute i lugn och ro och sträcka ut armarna för att försöka plocka fler och fler. Barnens hallon hamnade såklart ofta i munnen. Men det är ju också lite av charmen.