Livet är skört så glöm inte att leva

Idag fick jag väldigt tråkig information som gav mig distans till livet. Om hur bräckligt det kan vara.

Jag satt hemma och jobbade idag. Är ju så förkyld att jag kände mig tveksam till att orka jobba. Och ville inte snora ner alla kollegor. (Och så gjorde jag en hel timmes yoga mitt på dagen. Underbart!)

Mitt i jobbandet tappade jag  min telefon på stenplattorna ute. Bara ett ynka litet trappsteg. Men ja, skärmen sprack. Så nu är det aningen svårt att se vad jag skriver... Hade det varit för en vecka sen så hade jag nog fått lite smått panik. Det är ju jobbets telefon. Hur blir det nu?

Men idag tänkte jag bara att oj, vilken osis! (Och för den som undrar vad detta beror på så får ni läsa mitt inlägg om min helg här.)

Men det var givetvis inte detta som var den tråkiga informationen. Nej. Tyvärr fick jag ett mejl angående en fin tjej. Vi har träffats på utbildningar och mässor och hon jobbar i Norrköping med liknande saker som jag. Egentligen skulle vi träffas på ett nätverk som jag dragit igång i oktober. Jag såg verkligen fram emot att få träffa henne. 

Men hon hade ramlat från en balkong i början av sommaren och avlidit. 

30-års åldern. Glad och rolig tjej. Alldeles för tidigt gick hon bort. Vad livet är skört och bräckligt. Det kan gå så fort innan livet förändras. 

Jag bara satte mig ner i hallen när jag fick detta mejl. Några tårar rann nerför kinden. Anton undrade vad jag gjorde. Jag berättade. Han bad mig hjälpa honom med något. Jag sa att jag måste samla mig lite först. 

- Vad är samla mig? Undrade han. 

Ja. Hade detta varit för en vecka sen så hade jag kanske inte berättat helt för Anton. Jag hade kanske inte unnat mig själv att sitta ner och gråta lite. Men eftersom jag nu förstår att alla känslor måste få komma fram så kändes det bara naturligt. 

Man behöver få sörja lite. Och inse att man har det sjukt bra. Vad gör väl en trasig mobilskärm. Ibland kan lite distans vara nyttigt. Men jag önskar att det inte hade behövt drabba L och hennes anhöriga. Vila i frid. 

Så vad vill jag säga med detta långa inlägg? Jo, uppskatta det du har. Alltid finns det några ljuspunkter som man kan lyfta fram. Och våga visa dina känslor. Det känns ofta väldigt skönt efteråt. Varför detta är så viktigt för oss kvinnor och hur det hänger ihop med PMS kommer jag berätta om en annan dag. Nu ska jag mysa med mina kära pojkar.