Den här bloggen är nu avslutad. En stund till kommer du kunna läsa och kommentera gamla inlägg. Tack för att du tittar in! ♡

torsdag 3 oktober 2013

Orättvist. Så orättvist livet kan vara

Idag åt jag lunch med en väldigt fin tjej/kvinna. (Vad säger man om nån som ganska nyss passerat trettio?) Vi träffades på ett kvinnoyogaretreat i augusti. Våra äldsta barn är lika gamla. Hon har även ytterligare en dotter som är ett halvår äldre än Fabian. Skillnaden, förutom dessa sex månader, är att hennes dotter har en grav hjärnskada och epilepsi som följd.

Fabian är en busig och glad kille som gärna pussas och kramas. 
Hilda sitter i rullstol och kan inte prata. Hennes hjärta har stannat flera gånger. 

Fabian vaknar ibland någon gång per natt och då får jag lägga mig bredvid honom tills han somnar. Fabian har varit lite förkyld ibland. 
Det sista halvåret har Hilda haft lunginflammation sex gånger. Sista gången blev den så allvarlig att de var tvungna att åka till Astrid Lindgrens barnsjukhus i Stockholm och stannade på sjukhus i tre veckor. De visste inte om hon skulle överleva. 

Men det gjorde hon. Hon lever. I ett liv som jag inte önskar någon. 

Hennes mamma grät stilla när hon berättade för mig. Hon behövde inte berätta. Men det var ändå lika bra att få det gjort. Så kan vi prata om roligare saker nästa gång. 

Som t.ex att jag var på baby shower igår. Jag hade ingen aning om vad det var innan. Nån kommersiell grej från USA. Man ger bort en blöjtårta och gratulerar. Fast man vet ju inte om bebisen kommer ut. Eller om den är frisk. Eller har en hjärnskada, som Hilda. Men visst, ibland kanske det är lika bra att fira innan. Så har man i alla fall firat en gång. 


2 kommentarer:

  1. Vilket starkt inlägg! Jag har läst det tre gånger nu för att få in allt. Livet kan vara så otroligt grymt och orättvist. Och så alldeles groteskt och märkligt också... sådana där amerikanska babyshowers har jag aldrig förstått mig på! Kram från Bergen

    SvaraRadera
    Svar
    1. Javisst kan livet vara grymt! Men ibland behöver vi alla höra om hur andra har det. Hon ville gärna höra om vanliga vardagsproblem. Och jag behövde höra om någon som hade det värre än bara nattsuddande barn.
      Önskar dig en skön helg!
      Kram Maja

      Radera

Tack för att du tittar in! Du får gärna kommentera mina texter, då blir jag väldigt glad! (Har du inget blogg-konto så välj att kommentera som Anonymt och klicka på Publicera.)