Den här bloggen är nu avslutad. En stund till kommer du kunna läsa och kommentera gamla inlägg. Tack för att du tittar in! ♡

onsdag 31 december 2014

2014 blir 2015 och alla lovar att bli bättre personer?

Många nyårslöften avges idag. Om att man ska träna mer, äta nyttigare, jobba mindre och bli en bättre person. Nästan lika många löften bryts under året. Vad är då vitsen med det, kan man undra? Vad är meningen med att lova något som man ändå inte bryr sig särskilt mycket om att hålla?

Jag tänker på en grej, som jag tycker kan vara ganska bra att tänka på. Inte som ett löfte kanske, mer som en livsfilosofi. 

Var sann mot dig själv!

För är vi lite mer sanna mot oss själva så kommer liksom resten av sig själv. Hur vill vi vara mot våra kroppar? Hur vill vi förhålla oss till andra människor? Hur vill vi att andra människor ska uppfatta oss? Alla kan bara gå till sig själv för att veta hur man är sann mot sig själv. 

Kanske är det att inte vara för hård mot sig själv. Att acceptera hur man ser ut. Att inse att man inte kommer kunna förändra andra. Att man bara kan förändra sitt sätt att vara och framförallt förhålla sig till saker, för att få verkligheten att bli annorlunda. 

Det är åtminstone min filosofi. 

Nån klok person har sagt något i stil med: Ha mod att förändra det du måste
och tålamod att acceptera det du inte kan förändra!

Men nog med filosofiskt dravel nu. Här kommer min
Topp 5 för 2014:

• Årets största omställning: Anton har börjat förskoleklass och det medförde att vi insåg att det kan finnas andra problem än förkylning.

 
Årets mest lyckade satsning: min odling, som blev härligt lyckad på alla sätt. Det enda smolket i bägaren var kanske att jag var illamående-gravid just i skördetid och inte riktigt orkade ta hand om allt. Men till nästa år har jag sänkt ambitionsnivån, eftersom en liten bebis kommer in i vår familj då.



 

• Årets största händelse: jag blev moster till världens goaste lilla tjej!
 
• Årets förändring: jag blev gravid med barn nummer tre. Barnen är härligt förväntansfulla och vårt liv kommer antagligen aldrig bli detsamma.
 
• Årets arbete: vi har byggt ut huset och det var inget litet arbete. Som absolut inte är färdigt, men en bra bit på väg.

Avslutningsvis vill jag önska dig ett riktigt gott nytt år! TACK för att ni hängt med mig i år och TACK för alla fina kommentarer! Hoppas ni följer med mig in i nästa år också!

Bilderna togs idag, kanske årets vackraste dag, vintervitt överallt, förutom på den blå himlen!

 

tisdag 30 december 2014

Hundvakt och vargspår

I Värmland pågår en stor debatt kring vargarnas vara eller icke vara. Efter att många bönder haft besök av vargar som tagit deras får, kor och hundar så tycker många att stammen är för stor. Skyddsjakt på varg har tagits fram som ett alternativ, då man skjuter av de vargar som blivit för närgångna. Eller så kan man minska vissa revir. Några vill inte alls ha jakt på varg, eftersom de är levande varelser som också borde få leva.

Jag har väl inte satt mig in jättemycket i debatten, eftersom den inte berört mig så mycket. Men jag vet att varg har setts ganska nära där vi bor.

För ett par dagar sen stod det i tidningen att två vargar setts i ett bostadsområde i de norra delarna av Karlstad, några kilometer härifrån. Lite otäckt känns det väl. Men jag brukar aldrig vara rädd för att vara ute i skogen.

Tills nu. För vi är nämligen hundvakt nu under en vecka. Svärmor och svägerskan äger tillsammans denna vackra kooiker och nu är de på semester tillsammans.

 
Och idag när vi gick på grusvägen tvärs över gärdet så fick jag lite rysningar. Snön låg över både mark och träd och luften var dimmig och vit. Sikten var helt klart begränsad. 


Jag försökte ta några bilder för att fånga känslan, men det ser mest grynigt ut. 

Plötsligt kom jag att tänka på vargarna. Vad skulle jag göra om de dök upp ur dimman? Själv skulle jag inte vara rädd. Men nu hade jag ju med mig någon annans hund. Hon skulle nog vara ett lätt byte. Var det inte något mörkt där borta vid träden. Nej, bara en buske. Men vänta, vid skogsbrynet rörde sig något. Det iakttog oss uppmärksamt. Hunden verkade inte bry sig. Så sprang det iväg. Lite för hoppande för att vara en varg. Men det gav mig tillräckligt med rysningar för att jag skulle kunna fortsätta njuta av skogsturen. Så vi vände hem igen. 

Och jag förstår plötsligt djurägarna på ett annat sätt. Trots att det antagligen bara var ett rådjur. 

(Utöver den promenaden så är det jättemysigt att vara hundvakt!)

lördag 27 december 2014

Lördagens lärdomar - hur man kompletterar varandra när man shoppar

God fortsättning! Hoppas du haft en fin jul! Vi har haft det lugnt och skönt, med mycket god mat, trevligt sällskap och ett besök från tomten.


Men jag tänkte inte skriva mer om jul. Kan själv känna mig lite mätt på alla bloggar och sociala medier som skriver i detalj hur allt varit och hur hiiiimla mysigt man haft det.

Så vad händer annars?

Förmiddagen spenderades självklart i pulkabacken. Vad annat kan man göra, första dagen som snön kommit? 



På schemat idag stod även en tur till IKEA. Tydligen hade även dem detta djävulska påfund mellandagsrea. Är det något som testar vårt äktenskap så är det att shoppa tillsammans med hundratals andra. Vår shoppingstil är lite olika, om vi säger så. 

Jag vill inte ha bråttom eller ha bestämt allt i förväg. Gå och strosa, titta på olika alternativ, välja och vela är nog mest min melodi. Den melodin skär sig rätt fint i öronen på min man. Han är mer typen som går fram till det som behövs, bestämmer sig på en tiondels sekund för vilken modell som blir bäst, tar den saken och går till nästa nödvändiga sak. Ja, han ser det lite mer som ett nödvändigt ont, det här med att handla. 

För första gången provade vi att lämna in barnen på leklandet utanför. Då blir turen lite lugnare. Med lite färre stressmoment och inte lika många "Nej, sluta, inte härja!" och "Sluta bråka!" 

Leklandet blev succé! Anton var väldigt orolig innan. Men lillbrorsan ville gärna gå dit och ibland får man ställa upp för varandra. Och när de såg leklandet var båda överens: här skulle de nog kunna slå ihjäl en timme. 

Hur det gick för oss då? Jodå. Vi fick med oss en hel del bra grejer. Mer än vi tänkt innan (1-0 till mig). Men jag hade gärna handlat lite mer. (Okej då, utjämnat 1-1) 

(Men samtidigt vill vi inte handla för mycket från IKEA. Det är så tråkigt när så många andra har grejer därifrån. Den här unika känslan försvinner liksom. Vi är egentligen inga IKEA-människor. Men vi får ju erkänna att de är bra på vissa grejer. Bl.a. så skulle vi komplettera vår garderobsinredning, köpa ramar och speglar.)

Jag lät mannen ta några snabba beslut. Såsom att på en minut plocka nya sänglampor (1-2) och att bestämma handtag till köksluckorna på en liten grisblink (1-3). Det mesta gick väldigt snabbt. Men så kunde jag få igenom några grejer också. Såsom val av taklampa. (2-3) Och så köpte vi matta till både vårt och bebisens sovrum (3-3) utan att vi hade tänkt det från början. Det gäller liksom att få honom att inse att det är lika bra att passa på medan vi ändå är här. Så slipper vi åka till något annat ställe. Och eftersom det gick så fort med resten av sakerna vi skulle ha...

Det jag blev mest nöjd med (förutom att vi kom ut därifrån utan större tvister) var den sjukt snygga lampan som jag lyckades övertala min man att vi skulle köpa till sovrummet. 


Han gillade inte den först men erkände sen att den blev bra. (4-3 vinst till mig!) Mot vårt golv, som fortsätter upp på väggen så tycker jag det blev klockrent. Vi har ju så högt i tak så då behövs en stor lampa. 


Så summa summarum så blev det en lyckad tripp. Alla nöjda och glada. En som snabbade på tempot och en som såg till att vi fick med oss det mesta.

Imorgon väntar badhuset och sedan middag hos mina föräldrar. Tur jullovet är långt, för här ska hinnas med både det ena och det andra.

tisdag 23 december 2014

Men hur kunde vi glömma det?

Dan före dopparedan. Städat, grejat, bakat, förberett julmat, flyttat över mer kläder, tagit in julgransgrejer. Kommer precis på att vi glömt slå in julklapparna till barnen!!

Men sängen är flyttad och i natt sover vi vår första natt i det nya sovrummet. Barnens kusin sover i vårt gamla sovrum, där det nu står en precis ihopsatt bäddsoffa. Undrar om han kommer få besök från Fabian i natt. Risken finns... 

Imorgon ska det ätas och njutas i familjens närhet. Hoppas ni alla får en riktigt fin julafton! Stora julkramar till er alla! 


Barnen har som vanligt klätt granen med bravur! Kulorna hänger på rad... :)

söndag 21 december 2014

Status på renoveringen

I fredags blev målaren klar och under helgen har vi förberett för att kunna flytta in i vårt nya sovrum.

Anton dammsuger i bebisens rum.

Mina fantastiska föräldrar har varit här hela helgen för att hjälpa till. Min pappa har hjälpt min man att slänga skräp och skruva ihop garderober till vår gå-in-klädkammare. Min mamma har lekt med barn, lagat mat, plockat disk och bakat.

Jag har, för första gången tror jag, kunnat hjälpa till i utbygget, genom att skruva ihop lådorna till garderoberna. Största delen av tiden fick jag hjälp från Anton och tillsammans satte vi ihop 24 lådor - puh!


Nu är det lite målning av list kvar, fönsterbrädor, eluttag och koppling av elen. Rätt skönt att inte behöva ringa in en elektriker, för det börjar bli lite jobbigt att vara beroende av en hantverkare. (Min man är ju elektriker och sköter allt som behöver göras löpande.) 

Efter det så är det bara det roliga kvar! Bort med täckpappen på golvet, in med sängen, upp med julstjärnan och göra mysigt. Kanske, kanske att vi kan hinna sova där någon natt innan jul. 

Bebisens rum är inte helt färdigt. Där ska det upp en fototapet och så ska listerna målas. Men det är ju ingen brådska. 

Veckan efter nyår kommer vårt nya kök också. Så slut på renovering är det verkligen inte. Så roligt ska vi inte ha det. Men det är så himla skönt att snart ha klarat av första etappen! 

Gå-in-klädkammaren målad och heltäckningsmattan är på plats. Liksom lådorna. Bara lite kläder som saknas.

Ja, det är väl typ det vi har pysslat med i helgen. Skruvat. Och så passade jag på att stor-julhandla medan mamma var med barnen. Och sett Sverige ta EM-brons såklart!

Vad har du själv gjort i helgen?

Imorgon blir det jobb på förmiddagen och sedan jullov på riktigt även för mig. Känns väldigt skönt, men barnen har härjat järnet hela helgen, så vi får väl se om det är den här känslan som är skönast, eller den av att få börja jobba igen efter tre veckor...


torsdag 18 december 2014

Graviditetens mindre glamorösa del

Kolla in, nya senaste stilen! Kroppsstrumpa i hudfärgad ton. Sitter tajt som, ja... som en kroppsstrumpa. 

Ingen vanlig nylonstrumpbyxa om du trodde det. Och japp, den täcker även magen.

Fördelar: får mina blodådror att sluta tränga ut ur kroppen. Och jag fick känna mig lite som en modell när den duktiga ortopedteknikern (eller vad det heter) tog alla mina mått.

Nackdelar: ganska varmt, ganska trångt, typ omöjliga att få på (man måste tydligen använda diskhandskar för att få grepp) OCH ska sitta på varje dag fram till förlossningen. Härliga tider!

Min man får passa sig, för nu är jag het!

(Okej, inte jätte. Men jag hoppas det kan hjälpa. Är faktiskt inte så skönt med åderbråck heller. En konsekvens av graviditeten som är av det mindre glamorösa slaget. Någon som haft något liknande?)

onsdag 17 december 2014

Då vet man att man gör allt för sina barn

Fick ett mejl från Spotify.

Hej!
Din mest spelade låt 2014 var Sudda Sudda av Gullan Bornemark.
Vill du veta mer? Kolla in resten av ditt Musikår 2014 nu.

Tror det räcker så. Är ganska säker på att "En elefant balanserade" ligger på andra plats.

tisdag 16 december 2014

Vab och dubbel lyx

Vi måste nog ha världens lyx såhär i vabb-tider. I söndags fick Fabian feber och det var ju faktiskt lite behändigare att få veta det dagen innan jobbdag, så man slipper sista-minuten-ändra alla dagens planer. Och lyxen bestod i att min pappa var hemma med honom igår och min svärmor idag. Imorgon är det min tur och om det behövs även på torsdag så är det min mans tur då. Så av en relativt lång vabb behövde jag bara ta en dag. Vilket kan vara behändigt såhär i slutspurtstider innan julledighet. 

Trots över 39 graders feber så har han varit relativt pigg. Och idag när febern gått ner mot närmare 38 så grät han floder över att han inte fick gå ut och spela innebandy med brorsan. Det är nämligen det senaste bland sönerna. Innebandy på våra nylagda plattor på framsidan. En perfekt plan har det blivit och till barnens förtjusning får man äntligen springa och cykla på det. Och tänk dig den lyckan när tomten gjorde en mellanlandning hos oss i lördags och lämnade av två målburar till barnen och en klubba till Fabian (som inte hade någon innebandyklubba). Behöver jag säga att lyckan var total? 



Så flera timmar på helgen har barnen spenderat ute i friska luften med att röra på sig. Perfekt grej tycker vi. Anton har också gått ut varje dag när han kommit hem från skolan och övat sig att skjuta skott. Och idag brast det alltså för lillebror som ju också ville spela. 

Det kanske måste förtydligas att här på landet så finns det varken asfalt eller belysning på vägarna. Därför är det liksom lite av en lyx att kunna spela (eller cykla för den delen) på en platt plan där det är hyfsat upplyst. 

Men imorgon kanske han kan få skjuta några skott om han är feberfri. Annars blir det nog många sagor, spel och sånger vid pianot. En ganska mysig dag ändå. 

måndag 15 december 2014

Fullsmetad helg med smet och teater

Ytterligare en helg har susat förbi. Tredje advent säger några. Herregud, är det snart jul, alltså? Jag hänger inte med. Så många roliga saker som händer samtidigt som gör att tiden rasar fram. 

I fredags var jag på julbord med jobbet. Sedan fick vi finbesök av min syster, hennes sambo och framförallt min söta systerdotter över kvällen. Vi gjorde stor härlig vegetarisk buffé tillsammans. Trots julbord så lyckades jag klämma i mig rätt mycket mer mat. Konstigt att inte skinnet på magen sprack.

I lördags hade jag storstädning här hemma. Det tar typ dubbelt så lång tid nu när jag är gravid. Jag går långsammare, böjer mig långsammare och reser mig långsammare. Att plocka leksaker från golvet börjar bli döden. Jag lyckades bli färdig lagom tills att vi skulle iväg på teater och restaurang för att fira min mans farbror som fyllt 70 år. 

I söndags kom mina föräldrar och min bror och hjälpte till med julgodisbak. Tre sorters julgodis, mina underbara saffranssnurror och en ny vegetarisk buffé blev färdiga, lagom till att vi skulle åka iväg på helgens andra teater. Den här gången var det på Mimulus, som bjöd på en julsaga med akrobater, hundar, tomtenissar, en häst, skratt och allsång.



Sedan var liksom helgen över. 

Och nu är det en futtig arbetsvecka kvar till jullov. Och efter det har jag ungefär en månad med vanligt jobb och sedan en dryg månad med överlämning till vikarie. 

Lite skönt ändå att tiden går fort, för magen blir inte mindre och med det kommer trötthet och stelhet på ett annat sätt mot tidigare graviditeter. 

Efter jul har jag bestämt mig för att överge mina heliga lediga fredagar, till förmån för halva torsdagar och fredagar. När Anton är ledsen varje fredag när han måste åka till skolan fast vi är hemma och Fabian säger att han vill åka till dagis så har dessa lediga fredagar liksom förlorat sitt syfte och sin charm. Jag som tänkte att jag ALDRIG mer skulle jobba på en fredag fick helt enkelt anpassa mig efter ny rådande situation. Men eftersom jag ändå måste ställa klockan på fredagar så kan jag ändå jobba några timmar. Blir ju istället två korta dagar per vecka. Kan nog bli bra, försöker jag intala mig. 

För den som undrar hur det gick med Musikhjälpen-insamlingen så kan jag meddela att jag önskade en låt för 200 kr (avrundade lite uppåt) i söndags. Så tack för era kommentarer! 

Önskar dig en fin vecka! Och hoppas att du inte känner någon julstress. Själv undrar jag mest om jag kommer hinna med att beställa julkort nu, såhär en vecka innan julafton. Har äntligen fått ett hyfsat kort på barnen. Men frågan är om ens korten hinner komma fram till sina mottagare. Skönt att man är ute i god tid för en gångs skull. Haha. Bättre lycka nästa år.

fredag 12 december 2014

Att slippa julstressen

Även i år har vi bestämt oss för att inte köpa några julklappar till varandra. Vi vuxna, alltså. Anton hörde oss prata och sa förskräckt:
- Men mamma, jag vill ha julklappar!

Och till barnen köper vi såklart några, men vi försöker hålla det på en lagom nivå. Inget bara för köpandets skull. Och det gäller även mormor och farmor. (Som säkert skulle kunna skena iväg.)

Varför gör vi det här? Kanske för att det annars tar typ fem timmar att öppna julklappar. Kanske för att vi redan har så mycket grejer. Kanske för att vi inte behöver konsumera mer i detta samhälle, som är helt uppbyggt på konsumtion. Kanske för att det är stressigt så att det räcker innan jul. Kanske för att det är alldeles för mycket folk som ska julhandla nu och jag får lite ångest bara jag tänker på att vistas i affärer innan jul.

Ja. De anledningarna räcker för mig. Till barnen blir det något som kan aktivera dem. Antagligen något de kan ha utomhus. Förra året köpte vi ju ett fotbollsspel som har varit mycket uppskattat. Av både små och stora. 

Men sen är det ju inte bara det med julklappar som kan öka stresspåslaget såhär i mitten av december. Julkort ska ju helst göras (gärna egenpysslade eller fotade) och sen skickas. Har ännu inte fått något fint kort på barnen tillsammans som duger som julkort. Så det kanske vi får skippa i år. Det blir definitivt inget pysslande av egna julkort. Så kul ska vi inte ha det.

Det bästa hittills.

Jag brukar försöka få ihop en fotokalender med kort på barnen. Hittills har jag kommit till maj. Det är inte så lätt att välja ut 4-6 kort per månad. Kanske jag blir färdig. Kanske inte.

Och så det här med allt julbak. Som jag ju älskar. Men som kan bli lite stressigt ibland. Kanske att ambitionsnivån borde sänkas?

Inför jul så finns det ofta också en deadline att man ska hinna med vissa grejer på jobbet. För att kunna gå på julledigt med gott samvete. 

Men nej. Nu lägger vi ner dessa måsten tycker jag! Tycker man inte att det är roligt så varför ska man då göra det? Ibland kan man göra saker för att andra blir glada. Och det är ju fint. Men det är tusan ingen som tackar dig när du ligger där utslagen i soffan. Totalt däckad av all stress, alla måsten och borden. Lyssna inte på den duktiga flickan i dig. Våga göra något som du själv mår bra av. Det tror jag alla skulle tjäna på!

Jag ska nog sätta mig i soffan med min stickning och en godispåse. Eller så gör jag yoga. Men plockning av leksaker eller sammanställningar av mötesanteckningar får nog vänta till en annan dag. 

Hoppas du också hittar sätt att varva ner i dessa tider. Sätt att få balans. Sätt att vara dig själv och ingen fröken duktig.

(Och nu när jag inte ska köpa fler julklappar än något till barnen så har jag råd att lägga lite pengar i kampen mot att stoppa spridningen av HIV. Du har väl inte missat mitt initiativ?)

onsdag 10 december 2014

Hjälp mig hjälpa i kampen mot HIV

Just nu pågår Musikhjälpen i P3 där årets insamling av pengar går till att förhindra spridningen av HIV. 


Liksom förra året vill jag bidra på något sätt och skänker därför 20 kr per kommentar som ni gör på detta inlägget. (Har hon blivit extra rik, kanske ni undrar? Eftersom jag dubblerat summan i år. Nä. Men i ärlighetens namn får jag ju inte så många kommentarer här. Känns lite futtigt att skänka typ 30 kr.)

Jag uppmanar även dig att göra något i kampen för att minska spridningen av denna sjukdom, som ju faktiskt går att hejda. Bara bromsmedicin sätts in. Men det är inte lätt, när många skäms så mycket över att vara smittad att man hellre inte vill berätta det än att överleva. Så vad hittar du på i år? Har du en blogg så utmanar jag dig att göra detsamma som jag. Vem får flest kommentarer? Annars är ju ett enkelt sätt att önska en låt. 

I morse spelade de Queen med Somebody to love, som någon önskat. Dels eftersom Freddy Mercury dog i AIDS men också för att det är en riktigt bra låt. Vet inte om det berodde på den mörka morgonen, inramningen att han dött eller att jag bara är gravid, men tårarna rann nerför mina kinder där jag satt och lyssnade i bilen. 

Vilken låt skulle du vilja höra? Jag ska nog önska "Things that stop you dreaming" med Passenger. För att det en fin låt med underbar text. Eller "Fix you" med Coldplay. För att den är så grym.

Men glöm inte hjälpa mig bidra! På söndag förmiddag betalar jag in pengarna, så kommentera här innan dess! Kärlek till er alla! Nu försöker vi göra världen till en lite bättre plats att leva på!

måndag 8 december 2014

- Ja, mamma, den pajkaj!


Det är helt underbart att se barnens min när de får känna sitt småsyskon sparka i magen! Fabian såg dock väldigt bekymrad ut när jag sa att den ligger och simmar i magen...

Anton verkar mer oroad över att jag inte kommer ha lika mycket tid med honom när bebisen kommer. Separationsångesten är stor och jag får inte ens gå ut med soporna utan att han ska följa med. Förhoppningsvis håller det inte i sig ända fram tills bebisen kommer. 

Idag har jag varit hos barnmorskan och det är ju alltid lika skoj. Jag har beställt en TENS-apparat som jag ska ha innan, men främst under förlossningen. Den tar bort vissa nervimpulser på dess väg till hjärnan (låter ju lite sjukt när man skriver det) men det gör alltså att man "lurar" kroppen att inte känna av smärtan och funkar alltså som smärtlindrare. Det har jag haft vid mina tidigare förlossningar och varit väldigt nöjd med. Har man inte lika ont så är det ju lättare att slappna av. Och under den här, min sista förlossning, kommer jag lägga stor vikt vid att slappna av och andas. Förhoppningsvis behövs då inte mer smärtlindring än TENS-apparaten och akupunktur. Men det kan man förstås aldrig veta. 

Inför förlossningen kan man bara förbereda sig på hur man själv ÖNSKAR att det skulle vara. Sedan får omständigheterna avgöra hur det utvecklas. Jag ser i alla fall fram emot förlossningen med spänning. Det är ju världens häftigaste grej att få barn.

söndag 7 december 2014

En vampis?

Längst upp på Antons önskelista:


- En vampis? Vad är det, Anton?
- Ja men det är ju en sån här superskön vampis!
- En vampyr?
- Neeeej! En vampis, som man har på sig. Som är både tröja och byxor!
- Jahaaaaa, en one piece? Klädesplagget?
- Ja, det är ju det jag säger!

fredag 5 december 2014

Hur är det möjligt att bebisen ska vara kvar här nästan fyra månader till?


Det är en gåta. Hur stor kan en mage bli?

Det är det inte bara jag som undrar. Utan typ alla jag träffar. 

Igår, när vi var med min mans firma på hockey, var inget undantag. Tre rätters middag samtidigt som vi såg Färjestad slå Modo var riktigt roligt. 

Trevlig helg, kära du!

torsdag 4 december 2014

Dessa hantverkare

Alltså. Jag börjar förstå varför folk klagar på att hantverkare aldrig håller tider som de lovat. Jag har aldrig riktigt varit drabbad förut. Men nu har vi väntat snart två veckor på en målare, som vi trodde skulle komma förra veckan. Det ska slipas, spacklas, målas och tapetseras i utbygget. Och vi vill väldigt VÄLDIGT gärna flytta in innan jul... Och nu hade han lovat att det skulle vara färdigt nästa vecka. MEN. Igår berättade han att tyvärr skulle han inte hinna jobba här. Alls.

Vi hade kunnat ringa in en annan firma för flera veckor sen om han kläckt detta lite tidigare. Men min man sa att han var bäst. Och att man faktiskt ska välja de som har fullt upp. För det betyder att de är populära och alltså är de bästa. (Eller bara är väldigt dåliga på att planera, tydligen.) 

Som tur är så har min man många bra kontakter och han ringde en målare som redan varit här idag och börjat. (Men med så mycket tid över så är han kanske inte riktigt lika bra, om vi får tro min man.) 

(Om du tycker vi skulle kunna göra det själva. Visst. Men min man gör typ sjuttioelva andra saker med utbygget. Och det är öppet till nock vilket gör det svårt för oss att komma åt allt. Och en målare gör det så mycket snabbare...)

Men visst, vi sitter inte i sjön. Det enda "obehaget" som byggarbetsplatsen ger oss är att vi får gå in genom groventrén istället för den vanliga ytterdörren. För den sitter numer på ett nytt ställe. 

Före. Ett vanligt rektangulärt hus. Ingång via sydsidan.

Här byggs det för fullt.


Där ska ytterdörren in någonstans.

Efter. Femtio kvadrat större, byggt i vinkel. Ingång mot sydväst.

Nu är i alla fall stenen lagd, fasaden klar och utebelysningen uppsatt. Så den som väntar på något gott. (Kan ibland få vänta väldigt länge.) 

(Och nej, skyddsplasten på plåttaket i mitten är inte avtagen. Lite annat plåtarbete som tex hängrännor är inte heller färdigt. För tydligen ska vi också ha de bästa plåtslagarna.)

onsdag 3 december 2014

Man får vad man betalar för

Att det ska vara så svårt att lära sig! Är något mycket billigare så är det antagligen:

- väldigt dåliga arbetsförhållanden för den som tillverkar produkten (dålig lön, dålig arbetsmiljö, inte direkt fokus på den anställda),

- sämre kvalitet på materialet som man köper (tex inte lika slitstarkt tyg, inte så säkert byggt, ingen bra finish),

- inköpt till en stor mängd och kanske inte jättemån om vår miljö (vilket kan innebära något av ovanstående, men inte alltid behöver vara dåligt),

- en förlust för någon (och det känns ganska långsökt att det skulle vara den som säljer varan).

Men ibland kan det ju vara så frestande att försöka hitta ett riktigt kap. Att slå till på den där billiga saken. För inte borde det väl vara sämre för det?

JO kära du, oftast så är det ju sämre. 

Jag skulle köpa en ny overall till Fabian för några veckor sen. Jag och min man var helt överens om att kvalitet skulle löna sig här, speciellt eftersom vi ju väntar ett till barn som med största sannolikhet också kommer behöva en overall när hen är tre år. Så en dyr variant som var hållbar skulle det bli. (Det är ju knappast så att han bara står stilla i ett hörn när han är ute. Brottning, sandlådelek, fotboll med tillhörande brottning, klättring i träd, cykling med vurpor. You name it.)

Men ni kanske fattar varthän detta barkar? 

Ingen overall vi provar är riktigt bra, enligt Fabian. Han vill ha en grön overall, som vi givetvis inte hittar, i djungeln av blått, rosa och svart. Så när vi i femtioelfte butiken, efter värmeslag och blodsockerfall, ÄNTLIGEN hittar en overall som vi båda gillar så köper vi den. Punkt. Bara det att det var på en outlet (ap-billigt). Men det kändes ju bra, just då. Just då.

Just nu känns det rätt värdelöst att ha kastat bort 388 kr. 

Använd några veckor.

Så det blev till att köpa en ny såklart (ingen bytesrätt och orkar nog inte reklamera). Går ju inte riktigt att säga till förskolan att "Nej, Fabian kan inte vara ute och leka den här vintern. Åtminstone inte om det finns tillstymmelse till risk för att det är blött eller snöigt ute." 

Trots att han inte fick vara med och prova overall de här gången (orkade liksom inte igen) så blev han nöjd över resultatet. Och vi hoppas den håller lite längre än en månad den här gången. 

Så till mig själv: Köp för f-n inget skräp nästa gång!

tisdag 2 december 2014

Firandets helg

Man kan tro att ingenting hänt här hemma och att det är därför som jag inte skrivit något på ett tag. Men det är lite tvärtom faktiskt. Jag har varit så trött efter helgen att jag inte orkat så mycket mer än natta barn på kvällen. Inte ens packa upp väskorna. Eller sätta fingrarna mot telefonen och skriva några rader i bloggen.

För vilken helg det har varit! I lördags hade min mamma 60-års fest. Jag var värdinna och skulle försöka hålla ihop allt under eftermiddagen och kvällen. Förutsättningarna var väl inte de bästa med försenat värdpar (alltså där vi skulle ha festen), så alla fick bädda sina sängar själva när vi kom dit. Leta reda på handdukar och toapapper. Vänta med att installera oss i herrgården i det rum som vi planerat. Försenad mat.

Men, vad karaktäriserar väl en organisatör bättre än att man kan lösa alla tänkbara scenarion? Haha, bara att lösa och göra det bästa av det. Så fest blev det såklart ändå. En väldigt rolig sådan!


Anton klagade halva kvällen på att han inte hade någon att leka med och inget att göra. Men det löste sig tillslut, när min kusin och hans tjej förbarmade sig över honom. Fyra i rad och Finns i sjön. Heeela kvällen.

Fabian hängde överallt och ingenstans tills han kl nio deklarerade att han var trött och ville gå och sova. Jag och Anton festade vidare till midnatt innan vi stupade i säng. 

Dagen därpå var det obligatoriska badhusbesöket med Fabians dagis. Fullt ös medvetslös på barnen. Och även om jag tog det lugnt i poolen så tar det på krafterna.

När vi kom hem ville barnen baka pepparkakor. Varför inte,tänkte jag, det är ju ändå första advent. Det var mitt första misstag. 


Själva kavlandet och stansandet gick väl hyfsat, men det var ungefär när jag frågade om vi skulle spritsa pepparkakorna som jag begick mitt andra misstag. Herregud, två trötta barn och en trött mamma som ska klara av pressen att spritsa olika mönster med olika färger, varav ett barn är extremt noga med slutresultatet.


Efter att två pepparkakor inte blev som han hade tänkt sig så hotade han vrålandes att han skulle göra sönder alla pepparkakor. Vilken härlig första advents-stämning! Efter en sjukt pedagogisk övertalning av mig så fick jag spritsa resten, så länge han bestämde vilka färger och mönster det skulle vara. Alla nöjda igen. 



Förutom jag, som var tröttare än tröttast. 

Efter att barnen somnat orkade jag hålla ögonen öppna typ två minuter, men strax efter åtta gav jag upp. Kanske att orken inte riktigt är densamma när man är gravid, jag vet inte. Jag vet bara att jag är glad att jag orkat jobba i två dagar och nu fått gjort yoga. Så nu är jag nästan mig själv igen. Det kostar på att ligga på topp. 

torsdag 27 november 2014

Barnsligt glad över lite snö

Hur kommer det sig att man varje år blir lika barnsligt glad över lite snö? Det är som att man vill springa ut och jubla, åka pulka, krama en snöboll och göra snöänglar på samma gång! 

I morse kom vår första snö för i år. När jag kånkade ut genom ytterdörren med två spralliga barn, handväska, datorväska  och några extra vantar till barnen så singlade den sakta, sakta ner och gjorde landskapet vitt. Barnen kunde inte låta bli och glida runt på de hala plattorna och jag bara gick där och njöt. Var lite svårt att klara av det där med snöänglar och pulka när man bär på halva bohaget. Men njuta gick ju. 

Hade ju varit väldigt fint, rent utseendemässigt (och kanske trovärdighetsmässigt) att ha några bildbevis här nu. Men jag hade liksom inte tid att leta reda på telefonen för att knäppa kort, utan fick fokusera på att hitta nyckeln, få in barnen i bilen och försöka att hinna till skola och dagis i tid. 

När jag kom till stan så var snön bara grå och plaskig. Bortregnad. Men när morgonen blev eftermiddag och staden övergick till landet igen så låg ett tunt vitt täcke kvar hos oss. Jag blev tvungen att börja hänga upp lite julstjärnor och ska snart fortsätta med det. Tog bara en paus för att åka på frigörande dans. Så nu när jag dansat av mig (typ den enda fysiska ansträngningen jag klarar av), fått massor av energi och släppt på kroppens spänningar så orkar jag allt. Trassliga kontakter, kluriga spikar och böjda stjärnor - here I come!


tisdag 25 november 2014

Sol i hjärta

Idag vaknade Karlstadsborna upp till strålande sol. Himlen var klarblå och luften kylig. Vilken skillnad mot igår. På stan runt lunchtid ville nog många ut för att äntligen kunna njuta av solen och se staden från sin bästa sida.



Att ta en solig promenad vid lunch var nästan dagens bästa. Om det inte vore för att idag fyller en alldeles särskild person år. 

En sån där som man kan dela allt med. Som alltid ställer upp. En person som först bara var min mamma, men som sen blev en av mina bästa vänner.  Vi är väldigt lika men samtidigt ganska olika. 

Hon har sin 60-års fest på lördag och förväntade sig kanske inte mer firande än då. Men självklart var vi tvungna att åka dit efter jobbet idag och överraska henne. Jag hade gjort smörgåstårtor och köpt med tårta och blommor. Och min bror kom också, ända från Dalarna. Så där släntrade vi in. Sjungandes. Och sedan njöt vi av mat och fint sällskap. Ända tills barnen spårade ur vid sju och vi fick ta kvällen. 




Så idag var det både sol på himmelen och sol i hjärtat. 

Grattis bästa mamma!

måndag 24 november 2014

Den sega musen drar för gardinerna

Vilken mörk dag! Jag känner mig som en seg, grå mus utan energi eller lust att göra någonting. Regnet smattrar utanför rutan och de regntunga skyarna känns alldeles för nära. Kan de inte ge oss lite andrum och luft? Jag tvivlar på att det ens kommer bli ljust idag.

Hade suttit fint med en kopp kaffe eller en snus. Men som gravid så är det ena inte frestande och det andra uteslutet. Istället knaprar jag torkad ingefära och längtar till fredag, när åtminstone jag tänker sätta upp julstjärnor och stakar och lysa upp lite i mörkret. 

Idag är det svårt att njuta av stunden. Istället riktar jag blicken mot datorn och det jobb som måste utföras. Kravställning mot ett IT-stöd, förberedelse inför chefsgruppsmöte, informationsgenerering i VA-processen. Det håller åtminstone tankarna borta från regnet. Tror jag drar för gardinerna. Trevlig måndag, kära vänner!

söndag 23 november 2014

Men packa då!

Den här helgen har ungefär varit lik de senaste månadernas. Min man har fixat i utbygget och jag har tagit hand om barnen, maten och städandet. Förutom en liten ändring idag, då jag och mannen åkte till Ikea medan mina underbara föräldrar lekte med barnen. 

Ja, det borde ju inte ta så lång tid att köpa två saker. Visst, det var ganska stora saker, men vi visste ju vad vi ville ha: en bäddsoffa och inredningen till en gå-in-garderob. Hur svårt kan det vara?
 
Ganska, visade det sig. Inte att gå genom butiken eller att enas. Men att få alla varor packade till varuutlämningen. Vi satt och väntade en timme och tio minuter från att vi betalat till att vi fick grejerna. En timme och tio minuter! Vad hände med snabbt och smidigt? Men visst, det tog säkert lite tid att packa 49 (!) kollin. För att bara stuva in det i släpet tog lång tid. Men nu var det gjort. 
 
I helgen har det lagts golv. (I bl.a. bebisens rum.)
 

Och imorgon kommer målaren. 

Några steg närmare en inflyttning i utbygget och vårt nya sovrum. Där vi har satt golv på väggen. Liten cliff-hanger, som jag visar bilder på när det är klart. Förhoppningsvis innan jul. 

Hoppas du haft en fin helg! Inte långt kvar till första advent nu...