Den här bloggen är nu avslutad. En stund till kommer du kunna läsa och kommentera gamla inlägg. Tack för att du tittar in! ♡

söndag 28 september 2014

Helgens lärdomar om kallsupar och planering

Idag kör jag inte bara lördagens lärdomar, utan HELGENS lärdomar. Oj vad jag måste ha lärt mig, tänker kanske du. Men nja. Det spreds bara ut lite mer. 


- Ta inte för många kallsupar i badhuset. Då kan du få magknip och bli vit som ett lakan. Mest skönt att det inte blev värre och att det inte var magsjuka, tycker vi. Återstår att se om Fabian lärde sig nåt, till nästa gång.

- Försök inte göra upp några framtidsplaner, eller för den delen några planer alls, fredag kväll, när den ena är väldigt trött och den andra är utvilad, nyfunderad och dessutom gravid-känslig. Kan inte sluta bra.

- Hör lite grann ihop med förra punkten; renovering TAR TID. Inse det. Punkt.

- Om du rör på dig och får frisk luft så sover du mycket bättre. Jag har inte ansträngt mig fysiskt så mycket på sistone och jag har sovit ganska dåligt. Men i lördags beskar jag två äppelträd och fixade i trädgården hela dagen. Plötsligt sov jag som en stock. Och fick dessutom skön träningsvärk. Jag är på G. 

- Uppskatta det du har. Och är du inte nöjd så ta dig ur det livet. Gör något åt det. Livet är så skört och vi får inte glömma att njuta av varje stund. En bil kom över på fel sida vägen och frontalkrockade med en betongbil. Mamman, pappan och ett barn omkom. Ett barn ligger på intensiven med livshotande skador och ett barn har allvarliga skador. Det kan hända alldeles för lätt. Ta hand om er!

- Den sista lärdomen måste sluta positivt känner jag: Njut av höstens underbara färgprakt! Snart har löven fallit och då är det mest grått ute. Gå ut i naturen och ta in hösten i ditt hjärta!
 

fredag 26 september 2014

Vi hyllar fredagsmys

Nu är det 20 år sen vi myntade begreppet fredagsmys. Vad förknippar du med det? För visst är det väl något speciellt med fredagar? Då vill man bara vara hemma och mysa. Inte göra något särskilt, bara äta gott och njuta av att det är helg. 

Jag som är föräldraledig på fredagar får alltid lite helgkänsla på torsdagen, såklart. Men det är inte förrän alla är lediga som den riktiga fredagsmyskänslan kommer. 

Idag firade vi med hemgjord pizza och rödkålssallad i uterummet, med en sprakande brasa och överladdade barn. Underbart!


Alla fick välja ingredienser till sin egen pizza. Jag la på allt möjligt gott på min: champinjoner, lök, feta, soltorkade tomater och kronärtskocka. Och massor av mozzarella. Mums för att kunna välja själv!

Ibland har vi glass som efterrätt och kanske popcorn eller chips i soffan. Men idag var alla för mätta för mer matintag.

Vad har du för fredagsmys?

onsdag 24 september 2014

Planeringsdag i skogen

Idag var både dagis och skola stängt pga planeringsdag för personalen, så då passade jag på att ta en mysdag mitt i veckan med barnen. 

På förmiddagen bakade jag tekakor och städade lite medan barnen lekte. Ute var det ruggigt och kallt, runt sju-åtta grader. Men efter lunch blev det lite varmare. Då gjorde jag iordning fika och så åkte vi och hämtade min pappa och begav oss ut i skogen. 


Det blev nybakta äggmackor och varm choklad. De andra grillade även korv, medan jag grillade min favorit: banan med chokladbitar i folie. 


Vi hann också med att leka kurragömma, gå en hinderbana och plocka lite trattisar.

Men det roligaste var nog att göra upp elden. Att det kan vara så spännande med eld. Vi fick inte riktigt nog av en värmande brasa, för när vi kom hem så tände vi kaminen och bredvid den tänkte jag spendera resten av kvällen.

Imorgon väntar en rolig heldagsutbilning och sedan är det helg igen. Inte helt fel med en ledig dag mitt i veckan, får jag säga. Tack pappa för väldigt trevligt sällskap!

måndag 22 september 2014

Har jag sagt att jag inte vill ha fler barn?

Ja, den som följt den här bloggen ett tag känner sig kanske lite förvånad över att jag är gravid. Jag KAN ha nämnt en gång att jag inte orkar med fler barn (för jag behöver få vara Maja också). Okej, ett par gånger kanske jag har nämnt det. Och att jag är glad att ha mitt liv tillbaka. Och nu tänker jag alltså börja om med att behöva ta påklädningsfajten på morgonen.

Men herregud, barn kan ju vara fantastiska! Och en stor familj kändes liksom som det enda rätta. Det var liksom ett barn som saknades. Lite kaos och skrik som saknades. Inte tillräckligt mycket gnäll på de som redan finns. 

Ja, nu låter ju inte det där så frestande. Men jag LOVAR att jag längtar som bara den. Tänk att ha en liten bebis att snosa på. Att sitta i fåtöljen med ett litet knyte i famnen som tillitsfullt suger i sig mat. Och nu kommer ju syskonen vara ganska stora. Fabian kommer redan ha fyllt fyra år och Anton sexochetthalvt. Så jag tänker att de kan hjälpa till med blöjbyte och påklädning. Säkert kommer de bli ganska mammiga och klängiga, men då får ju å andra sidan min man ge mer tid för barnen. Någon som provat och vet hur det funkar?

Nu när jag gått över den värsta illamående-fasen så känns det som om jag fått livet åter. Jag får inte kväljningar när jag öppnar kylskåpet. Jag behöver inte längre lägga mig i soffan och sova en timme när jag kommer hem från jobbet. Och jag orkar laga mat igen. Det är nog skönt för alla inblandade. 

Nu ska jag bara försöka njuta av min sista graviditet. Och se fram emot ett till underverk. För mina barn är trots allt det bästa som hänt mig och det finns inget som går upp mot kärleken som man kan få från ett barn.

söndag 21 september 2014

Fågelnörden i farten

Idag var det Fågelstationens dag på Hammarö sydspets. Kanske inte låter som världens roligaste grej, men eftersom Anton är så intresserad av fåglar, och jag tycker det är så skönt att vara ute i skogen, så hängde vi givetvis på barnens farmor och farfar dit. Det visade sig vara en lyckträff. 

På ett ställe så ringmärkte de fåglar "live". De hade satt upp nät för att fånga in småfåglar, som de sedan förvarade i en pås-anordning. En man tog upp en fågel i taget, frågade åskådarna om någon visste vad det var, mätte vingarna, vägde fågeln, satte på en silverring runt ena benet och skrev ner allt i en bok. Sedan släppte han iväg fågeln. 


Fabian orkade väl ungefär en kvart, vilket var alldeles godkänt. Anton ville aldrig gå därifrån. Han hade ju första parkett för att se dessa småfåglar som han annars bara sett i böcker och så vetgirigt läst allt om.


Så självklart visste han att det här var en kungsfågel, som är Sveriges minsta fågel. (Min lilla fågel-nörd.)


När Fabian tröttnat så tog vi en promenad till själva sydspetsen. Otroligt vackert, även om vädret inte riktigt var med oss.



Hammarö sydspets ligger längst norrut i vår största sjö Vänern, så det känns nästan som att blicka ut över havet. 

När vi gått tipspromenad och fikat så åkte vi hem igen. Ja, jag och Fabian alltså. Anton stannade en timme till med farmor och tittade på ännu mer fåglar. Sedan gick de och såg Flygplan 2. Tydligen inte alls lika roligt att gå på bio som att se på fåglar. Men det fick väl duga, enligt Anton. 

Jag hann med att göra en hel timmes yoga på eftermiddagen och tänkte nu bara slappa i soffan med min stickning och min växande mage. (Herregud, blir det tvillingar?) 

Hoppas du också har en fin söndag!

fredag 19 september 2014

Min idrott borde de ju gilla!

Hela veckan hade vi sett fram emot att gå på handbollskul idag. Både barnen och vi vuxna var laddade. Visst, det var mitt i fredagsmys-tiden kl. 18-19, men eftersom både jag och min man är uppvuxna i sporthallar så kändes det inget konstigt. 

Båda barnen gick ut starkt med att åtminstone vara med. När de lekt en stund så skulle de göra kull. Den som hade en röd boll skulle jaga någon annan utan boll. Då fick man ge bollen till den. När det blev Fabians tur så sprang han och sprang. Sen blev det tvärstopp. Det såg ut som om han krockade med någon. Han blev jätteledsen och ville inte vara med mer. Men tydligen var det inte allvarligare än att han inte lyckats fånga någon. Så han blev sur, helt enkelt. För tävlingsinriktad.

Anton höll dock ut hela timmen. Och när jag sa till honom i en vattenpaus att "Det där ser ju roligt ut!" så sa han bara att det inte var det och att han inte ville vara med nästa vecka. "Va?!" Nej, tydligen så fick de ju inte spela och skjuta så mycket. Bara hålla på med bollövningar. 

Vad fan, liksom. De skulle ju gilla det här. Vi skulle ju vara i hallen varje fredag, tillsammans hela familjen. Och de skulle fortsätta spela handboll, precis som sina föräldrar.

Jag försökte förklara för Anton att man måste ju träna på att ha bollkontroll för att kunna spela handboll. Annars blir det ingen match. Det är ju det som är svårt som blir riktigt roligt när man övat. Inget napp, där inte. Han vill inte vara med nästa gång. 

Och jag får liksom bara ge upp. Såklart. Vill de inte så vill de inte. Jag kan bara konstatera att de är rätt tävlingsinriktade, våra barn. Och att jag blev mer besviken över att de inte ville vara med än jag trodde. 

(Men jag har inte gett upp helt. De kanske vill senare.)

måndag 15 september 2014

Jag orkar egentligen inte höra mer om det här

Jag kan inte låta det här märkliga valet gå bloggen förbi, även om jag aldrig haft för avsikt att blanda in politik i mina bekännelser. 

Redan innan valet hann jag bli ganska trött på allt politiskt snack. Det var ju överallt. Rösta på mig, för då blir allt sååå bra. Rösta inte på SD, för de är nazister. 

Och nu är det ännu mer överallt. I all media, social media och på allas läppar. Såklart! Konstigt vore annars! Trots all skrämselpropaganda som spritts om Sverigedemokraterna så har nu 13 procent av Sveriges befolkning röstat på ett parti, som står för en värld där inte alla är lika mycket värda. I vissa kommuner är detta parti till och med störst, med 30 procent. I dessa kommuner är alltså en tredjedel av medborgarna missnöjda med den politik som förts och vill se en förändring. 

Kanske har det kommit för många invandrare och tagit deras jobb? Kanske känner de inga personer med utländsk härkomst? Kanske tycker de att man borde stanna kvar i landet där man är född? Kanske tycker de att samhället blivit för vänstervridet? Att de inte fått någon hjälp från politikerna med det som de tycker är viktigt? Jag vet inte. 

Jag vet bara att det känns fel. Så himla fel. Jag hoppas att de som nu får ansvaret att leda en regering för vårt vackra avlånga land gör det på ett bra sätt. Att man vågar ta diskussionerna med varandra och framförallt med väljarna. Hur kommer det sig att så många röstat på Sverigedemokraterna? Hur kan vi hjälpa dem, utan att släppa fram främlingsfientlighet i samhället? För det tror jag vi kan.

Många har debatterat, sagt och skrivit mycket om detta. Bland det klokaste tycker jag är: vi måste sluta lyssna på de som leder SD och istället lyssna på deras väljare. 

Hur ska vi annars kunna vända trenden? 

Vad tycker du? Orkar du lyssna mer på valsnack? Jag känner mig rätt mätt. Och ändå har det säkert bara börjat.

fredag 12 september 2014

Att berätta för barnen att de ska få ett syskon

Min man: - Minns ni att mamma varit trött och hängig på sistone?
Barnen tveksamt: - Jaaa.
Min man: - Ser ni inget som ser lite annorlunda ut på henne? 
Barnen synar mig i sömmarna: - Naeää. 
Min man: - Har hon inte fått lite tjock mage?
Barnen synar magen tveksamt.
Min man: - Vad tror ni finns där inne? 
Anton: - En bebis?
Min man: - Ja precis!
Anton leende: - Va!? Är det en bebis där? Vill ni ha ett till barn? Varför det? 
Min man: - Det blir väl mysigt! Då får ju ni ett syskon. 
Anton entusiastiskt: - Jaaaa!
Fabian börjar leka med något helt annat och verkar inte fatta något. 

Senare under kvällen.
Anton: - Vad roligt att få ett syskon! Jag hoppas det blir en tjej! Vad ska bebisen heta? Hur stor är bebisen nu? Jag trodde inte pappa ville ha några fler barn. Varför vill ni ha fler barn? Var ska bebisen bo? Tänk om bebisen dör i magen? Varför berättade ni det inte på en gång?

Och hundra frågor till.

En stund senare när Fabian sitter på toa så frågar han skeptiskt: - Mamma. Är det en BEBIS i magen?
Jag: - Ja vännen, det är det.
Fabian: - En bebis! I magen! Är det en bebis I MAGEN? Där?
Jag: - Javisst, det är en liten bebis där. Vad tycker du om det? Ska det bli roligt att bli storebror?
Fabian: - Ska JAG bli STOREBROR?! Storebror?
Jag: - Ja det ska du. Men det dröjer en stund. När vintern nästan är slut så kommer den ut. 
Fabian ler och poletten verkar äntligen ha trillat ner: - Storebror! Jag ska bli storebror! Hoppas det blir en kille!

Underbara barn! Och förhoppningsvis blir det snart fler, alltså! Och jo, min man är också med på det.

torsdag 11 september 2014

Skolfoto på nörden

Idag skulle Anton ha skolfotografering och då tänkte jag igår att det kunde passa bra om han var nyfriserad. Han ville ha det väldigt kort i nacken och en bra bit upp på huvudet. Bara lite längre längst upp.

Visst, sa jag, det fixar mamma!

Eh, vänta nu. Tog jag mig lite vatten över huvudet där kanske? Rakat i nacken och jämnt och fint, med en snygg övergång till det lite längre håret. Visade sig vara väldigt svårt. Med betoning på väldigt. Jag är ju ingen frisör direkt. Eller van att handskas med en rakapparat. 

Fick bli att kalla in mannen, som fick försöka styra upp ojämnheterna. Tur att Anton inte är kräsen, må jag säga. Så länge man kollar på några meters avstånd så ser det helt okej ut.



Så var det det där med skolfotograferingen. Anton valde kläder i morse, som kändes helt okej. Jag la i lite vax i hans lugg, så den kunde puffas upp. Men då, just då, kom Anton på att han inte ville ha håret puffat. Det skulle ligga framåt. Och med vax i håret såg det minst sagt slickat ut. Tänk den mörkhåriga killen i Dum dummare. Rakt och platt och nördigt. 

Det kan hända att jag råkade nämna något om att det såg nördigt ut. Bara råkade. 

Då blev det ka-ta-strof. Allt var förstört. Hur skulle han nu kunna gå till skolan? 

Som tur var så övertygade jag honom om att det skulle ordna sig. Det var ju jättebra att ha vax i. För då kunde han ordna till håret precis som han ville innan fotograferingen. Om det skulle råka hamna lite snett innan. Han köpte det! Puh! 

Så vi kom iväg till skolan. Och han fotograferades. Återstår att se hur nörden ser ut. Förlåt, sonen, menade jag.

söndag 7 september 2014

En perfekt födelsedag

Idag fyller jag år! Kunde årets födelsedag möjligtvis klå min förra födelsedag?


Ja, vilken dag det har varit! Det började med skönsång, kaffe och presenter på sängen. Det finaste var att barnen sjöng så fint och att min man hade ansträngt sig och vispat mjölk till mitt kaffe. Sojamjölk. Precis som jag vill ha det. Han visste till och med om mitt förråd av extra sojamjölk i klädkammaren. Det kallar jag kärlek. När man ger det där lilla extra. Som en sojalatte på sängen. Och två väldigt fina böcker, som han vet att jag älskar. Inga plastiga massproducenter. Utan naturliga kärleksfulla böcker om det som är mina största intressen: vegetarisk mat och planteringar. Det är min man det. Ordentliga regnkläder fick jag också.

Förutom böckerna ses här också ullsockar, ullkepa och stavmixer från mamma, samt en härlig frukt- och grönsakskorg från min bror.

Sedan var frukosten klar. Och efter det kom bästa L på besök. Vi lagade en härlig vegetarisk buffé till släktingarna som sedan kom på brunch. 


Och så hade min fina mamma bakat en prinsesstårta till mig. Precis som hon alltid gjort. 

Efter all moffande av mat tog vi en skön skogspromenad.

När gästerna åkt hem var det dags att tänka på middag. När vi stått och lagat mat hela dagen. Men jag ville inte ha pizza eller nån annan hämtmat. Och man får ju bestämma på sin egen födelsedag. Så vi åkte och köpte tre krabbor och smaskigt tillbehör. Fabian ville hellre ha korv med makaroner så då fick han det. Men vi andra åt krabba i över en timme.


Sedan fanns det eventuellt lite tvätt och disk att ta hand om. Men min man har lovat att jag ska få göra yoga och att han sedan ska massera mig. Antagligen en perfekt födelsedag! (Bara min syster och hennes familj som saknades. Annars hade det antagligen lätt klått förra årets.)

Tack familjen för idag! Hoppas ni andra också haft en fin söndag!

fredag 5 september 2014

Min fredag med klipp och kräm

En fredag. Med storstäd. Av hela huset. Och presentinhandling, till två födelsedagsbarn. 

Men också finfika med yngste sonen på Värmlands Museum. Och så övertalade jag honom äntligen att jag skulle få klippa honom. Jag grät en skvätt inbords över att behöva ta bort hans lockar. Men håret var tunt och slitet. Det växer ju ut igen.



Nu är storebror hemma igen. Så då blev det genast mer rörelse här hemma. Jag kokade lite äppelkräm som de glatt mumsade i sig och nu försöker jag få de att springa av sig därute istället för här inne. Fruktsocker, man tackar!


Ja, det var väl ungefär min fredag. Hur har du det?

onsdag 3 september 2014

Vaddå, kan vi inte se på TV??

Kvällens kaos utspelade sig i TV-soffan idag. Vårt wi-fi verkade ha lagt av för en stund och vi kunde således inte se på Netflix.* Hemska, HEMSKA tanke! Det kan ju inte vara möjligt!?! 

Hur ska vi klara oss utan ett avsnitt Pokémon, undrade barnen? 

Skönt, tyckte mamman.

Och inget vettigt fanns det på "vanliga" TVn. Jag föll till föga och lät dem enas om någon gammal serie på DVD. Det blev Pingu. Som Anton sen kom på att han ABSOLUT inte ville se. Men då var det påslaget och mamman gick ut och plockade äpplen. 

Efter tio sorger och elva bedrövelser så insåg jag att barnen behöver några kvällar utan kvälls-TV. Bortskämda spolingar. Det finns väl värre problem? Inte i deras värld.

(*Netflix är världens bästa grej. Vi betalar under hundralappen i månaden och får tillgång till en massa olika filmer och serier. Barnen har en egen inloggningssida med barnanpassat. Vi ser nästan aldrig på vanlig TV nuförtiden, utan bara Netflix. Där slipper vi reklam och onödiga program. Bara det vi vill se. Går ju att ha basic-utbud på TVn då, så kostar det inte mer än vanligt. Men funkar alltså bara över internet...)

måndag 1 september 2014

En helg där vi skalar av alla onödiga lager

Tänk att få en helg till att bara komma ner i varv. Skala bort alla lager av onödigheter, masker, brus och måsten. Att istället våga vara sig själv, innerst inifrån. Våga vara sårbar. Våga vara ärlig. Och tacksam över sig själv. Över det som kroppen faktiskt klarar av.

För det ENDA du kan påverka är ditt eget andetag. Det är det enda. Du kan bestämma om det ska vara lugnt och harmoniskt. Eller snabbt och stressat. Inget annat är till hundra procent i din makt. Och det räcker liksom så.

Tänk att få spendera en hel helg med femton andra kvinnor. Som också vågar. Åtminstone för en helg. Då vi är sårbara, ärliga och öppna tillsammans. Och så gör vi yoga, sjunger mantrasånger, mediterar, rör oss i frigörande dans, lagar vegetarisk ayurveda-mat, har kvinnocirkel med öppna diskussioner och rollspel. 

Så har min helg varit. Nästan lite för bra för att vara sann. Väldigt flummig, kanske någon annan skulle säga. (Det struntar jag i.)

Lugnet och kraften tar jag med mig ända in i höstmörkret. Tack Yogainstitutet!

Hannemo Kursgård utanför Sunne

Plats för yoga, samtal och eftertanke