Lördagens lärdomar - det finns alltid en baktanke

Efter fyra dagar själv med barnen så orkar jag inte bry mig så mycket om att de inte riktigt gör som jag säger. Orkar liksom inte ta alla fajter. Visst, bråka ni bara. Mamma bryr sig inte om ni slår varandra. 

Men så plötsligt händer det. Anton ska bestämt göra iordning sin EGEN kvällsmat. Pålägg tar han fram och brer så fint med smör på mackan. Päronet sköljs och vatten hälls upp i glas. Sedan plockar han undan allt själv. Ställer till och med in i diskmaskinen. Hjälper Fabian att ställa in sin disk. Börjar sedan, självmant, att städa. 

Jag och mannen sitter i soffan och tittar på handboll. Medan barnen städar i huset. Självmant. Jag är i chock. Vad tusan hände här?

- Finns det något mer vi kan göra, frågar Anton?

- Ska jag plocka undan din öl, pappa? Frågar Fabian. 

Anton viker ihop filten i soffan. Skorna står på rad, efter storleksordning, i hallen. Inga leksaker så långt ögat kan nå. Hur är det möjligt?

- Vi städar nu så vi får höra en längre saga, säger Anton. 

- Vad bra, säger vi!

- Och när jag hjälpte till tidigare idag så fick jag ju en krona mer i veckopeng, säger Anton. Så jag tänkte att om jag hjälper till så kanske jag får mer veckopeng nästa lördag också.

Det fanns alltså en baktanke med det hela. Tänkte väl det. Men jag bryr mig inte om baktanken. Hjälper de till så här bra så kan han gärna få någon extra krona i veckopeng. Mycket billigare än vilket Rut-avdrag som helst. 

Ja, plötsligt händer det. Återstår bara att se hur länge det hänger i. Jag gissar på max en dag.