Ja, för den som missat det så började februari i helgen. (Hur snabbt gick inte det?) Och tillsammans med årets andra månad följer också vabbandets tid för oss småbarnsföräldrar. Och våra barn ville inte vara sämre. Jag menar, det gäller väl att hålla fast vid traditioner?
Första februari innebar feber för båda barnen. Som för en gångs skull tajmade det strålande med att vara sjuka samtidigt.
Och för ovanlighetens skull har inte jag behövt vara hemma en enda dag. Men det beror på att min vikarie började igår så jag behövde verkligen jobba. Så nu känns det nästan som om bebisen kan få komma direkt. Jag är redo! (Okej, min vikarie kanske vill ha lite mer än två dagars överlämning. Men snart åtminstone. Hon får sex veckor, varav två på halvtid, så det ska nog bli väl.)
Barnen är, enligt min man som var hemma idag, redo att gå på dagis och skola imorgon. Jag hade nog hållt de hemma en dag till om jag fått bestämma. Men ibland får man gå wild and crazy och lita på andras omdöme.
Så nu hoppas vi vabruari är över för i år. Men det känns väl högst osannolikt. Månaden är lång. Eller egentligen årets kortaste. Men när den är över så har jag två futtiga arbetsveckor på halvtid kvar. Sen blir det hundra procent fokus på att vara mamma. I åtminstone ett och ett halvt år. Gött. Sista sammanhängande föräldraledigheten ska jag försöka njuta av till fullo.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för att du tittar in! Du får gärna kommentera mina texter, då blir jag väldigt glad! (Har du inget blogg-konto så välj att kommentera som Anonymt och klicka på Publicera.)