Den här bloggen är nu avslutad. En stund till kommer du kunna läsa och kommentera gamla inlägg. Tack för att du tittar in! ♡

fredag 17 juli 2015

Roadtrip med nostalgi, permakultur och spökstad

När barnen var med mina föräldrar på husvagnssemester så passade jag och Clara på att åka på en roadtrip tillsammans med en av mina bästa vänner. Turen gick till södra Dalarna där vi båda är uppvuxna.

En vit audi, en massa CD-skivor, tre tjejer, några väskor och en barnvagn begav sig norrut. Mot det välkända dalmålet (som jag saknat det), villor vi vuxit upp i och vägar vi vandrat för så länge sen. Tomma butikslokaler, slitna fotbollsplaner och samma ansikten.

Huset där jag bodde i elva år med mina föräldrar och syskon, som känts så stort, såg litet och annorlunda ut. Men ändå så bekant. Gatan sig lik. Var det här vi hoppade twist, sköt ur och kastade handboll? Var det här jag växte upp och höll på att bli vuxen?

Nu hade jag inte varit i Dalarna på flera år och kom hit som trebarnsmamma tillsammans med min dotter. Hon som bara hänger på och anpassar sig. Det kändes som om jag var barnledig. Inga tider att passa då barnen behövde äta eller sova. Som semester. Tillbaka till rötterna, men med en ny ryggsäck. Med nya erfarenheter och kunskaper. Med min dotter. Och såklart min fina vän.

Och vi träffade andra fina vänner. Som alla har sin historia från barndomens Dalarna. Nu fick vi nya minnen tillsammans. Minnen av små bebisfötter, Storgatan och sushi. Minnen av ingefärsöl, trägolv och förlossningshistorier. En dotter som lärde sig att vända sig till mage.

Vi fortsatte vår roadtrip till min fina bror och fick se hans hem för första gången. Hans dröm om att kunna finnas till utan att belasta vår miljö. Solpaneler, cirkusvagn och en fantastisk indisk gryta. En by där permakulturen växt sig stor, hemgjorda tunnbröd och hampakläder.

Vi avslutade roadtripen med en restaurangmiddag efter halva vägen. Kan knappast bli bättre.

Hem och sova i egen säng och sen packa om för att åka till min syster och träffa våra stora barn. Som vi inte sett sen i måndags. Många pussar och kramar kommer det att bli. Alldeles snart. När sommaren fortsätter.

söndag 12 juli 2015

Helgens bästa: Fabian

Alltså min lilla kille börjar bli så stor. När han sitter i mitt knä nuförtiden (efter att han blivit storebror) så känns han gigantisk. Inte som min lilla bebis längre, direkt. Antagligen för att jag jämför mot Clara. Men det är också så att han har utvecklats mycket på sistone. Han har nog växt i rollen som storebror.

I fredags när vi var ute och plockade blåbär så tog han ett bär i taget och la ner i bärplockaren. Inte som förut, att alla hamnade i magen. Nä, nu skulle han hjälpa mamma, godingen.



Och vilket tålamod han har fått. Vi har lagt pärlplattor varje ledig stund den här helgen (det är fasen beroendeframkallande, jag lovar, börja inte för då går det inte att sluta) och Fabian bara satt och pärlade hur länge som helst. Om någon pärla åkte bort så blev han inte arg som jag hade trott utan han bara satte tillbaka den. Hans finmotorik har inte varit den bästa men detta var tydligen något för honom.  Måste ju vara superbra träning också. För både tålamod och motorik. 

En till sak som överraskade mig var att Fabian såg klart en hel film i lördags och att han ätit hur mycket som helst (utan gnäll) hela helgen. Det händer inte var dag...

Idag när vi satt och pärlade som bäst så nämnde jag att Clara sov så bra och lät mig pärla. Jag sa att hon sov som en gudinna. 
Fabian: - Sover hon som en gojilla?! Ja, de sover jiiiktit bja. De sover hela natten! 

Så helgens bästa är helt klart Fabian. ♡ Imorgon åker han och Anton iväg på husvagnssemester med mina föräldrar. Som jag kommer sakna mina små odågor! (Men JA, det kommer bli väldigt lugnt och skönt också. Så klart.)

Ett av Fabians konstverk.

(Näst bästa måste varit alla gyllengula kantareller som jag hittade i skogen idag!)

torsdag 9 juli 2015

Ostindienfararen och pärlplattor

Gårdagens förmiddag var regnig och bråkig. Vad skulle jag hitta på? Visst, jag skulle kunna njuta av mina fina blommor. 


Eller plocka några röda tomater.


Eller skörda grönsaker. 


Nej just ja. Blommorna och tomaterna har vissnat. Och trädgårdslandet innehåller nästan bara ogräs. Inga grönsaker förutom potatis och ärtor. 

Nä, vi måste hitta på nåt. Så vi åker trettio minuter mot öster. Där lättar molnen och världens största seglande träskepp har lagt till vid kajen. Det är Ostindienfararen som ståtar med sina höga master.



Vi tittar på lite häftiga gamla bilar också. 



Äter glass och spelar minigolf. 


Visst, lite ansträngning krävdes för att ta sig till Kristinehamn. Men omväxling förnöjer. Och därför kunde utan problem hela dagens eftermiddag spenderas hemma med pärlplattor (sjukt pilligt), böcker, spel och bästa L. (Förmiddagen ägnade jag åt att tortera Clara på BVC. Vaccinationen var inte alltför skön, uppenbarligen.) 

Vad ska vi hitta på imorgon månntro? Ytterligare en regnig dag väntas. Blåbärsjakt kanske?

tisdag 7 juli 2015

Sju år sen

För sju år sen, den sjunde i sjunde, låg vi på förlossningen och jag kämpade och kämpade. Det var måndag och jag hade haft en jobbig latensfas hela helgen, med starka, täta värkar och så hade jag kräkts, vad jag minns, ganska mycket. Så att åtminstone få vara på förlossningen var ett framsteg och väldigt befriande efter att vi gått över fjorton dagar.

Så efter tolv timmar på förlossningen kom du äntligen. Vi såg direkt att du var en liten Anton. Så liten (men ändå sjukt stor, 4500 gram) och på riktigt. Du var en perfekt, levande bebis. Vi blev föräldrar. På riktigt. Jag hade väl aldrig kunnat tro att det skulle bli så häftigt och härligt. Men inte kunde jag heller ana vilken stor utmaning det var att vara mamma. Du var så fullkomligt utlämnad åt oss. Hur skulle vi ta hand om det sköraste vi sett? Gjorde vi rätt?

Idag fyller du sju år och vi älskar dig så obegränsat. Så innerligt. Du är en omtänksam kille, fylld av både humor och allvar. Du är en talang med bollar. Men också fåglar. Jag vet ingen annan sjuåring som kan så mycket om fåglar. Du är vetgirig och noggrann. Du kan bli arg på pappa för att han bara "lagt in kläderna i garderoben, utan att vika dem". Du är en fantastisk storebror. Men du kan också retas rätt bra ibland. Men jag känner mig lugn, för jag vet att du älskar dina syskon och alltid kommer att se efter dem. Du är en trygg klippa, social och med nära till skrattet.

Det är lätt att älska dig. Vår Anton. Som fyller sju år idag. Grattis, finaste du!

onsdag 1 juli 2015

Första juli

Juni är över (hur f-n gick det till?) och jag välkomnar juli med morgonyoga och sedan en kopp kaffe i strålande sol.


Idag ska jag luncha med en nyfunnen vän på Alsters Herrgård, som är Gustaf Frödings, ja vad är det nu... födelse... hmm, minnesplats. Jag får återkomma med det. Mysigt ska det bli i alla fall. Killarna ska till Sunne Vattenland, så jag blir själv med Clara idag. Önskar dig en härlig onsdag! Glöm inte smörja in er, idag värmer solen!

(Grattis Sveriges U21 som tog EM-GULD igår!! Straffläggningen är redan historisk!)